Jungfru Marie bebådelsedag – Guds mäktiga verk. En betraktelse

Den text som alltid finns med denna dag i kyrkoåret är från Lukasevangelium 1:26-38. Läs gärna denna text efter denna betraktelse. Texten berättar om en mycket märklig händelse, hur en ung flicka som snart ska gifta sig och bli en av alla de vanliga människor som ingen kommer att läsa om eller ens komma ihåg, hur hon får ett minst sagt märkligt besök.

Marias folk levde som ockuperade under romarrikets järnskodda sandal och mycket få om än några profetiska ord hördes bland folket. Om man hade tur och dessutom kunde betala romarnas återkommande skatter kunde livet bli någorlunda normalt och kanske funderade Maria på hur livet med Josef skulle bli. Skulle han vara en bra man att leva med, skulle hon få vara trygg och skulle de få barn som säkrade familjens framtid?

”Jag såg det inte komma”, brukar vi säga då något oväntat, hotande eller utmanande händer. Maria använde nog inte ett sådant uttryck men känslan var säkert den samma när ängeln plötsligt stod där mitt i hennes vardag. Jag tror att många av oss just nu känner så inför det som sker, ”vi såg det inte komma”.

Ängelns hälsningsord är; ” var inte rädd”. Vilket vi kan tänka är lätt att säga men svårt att göra. Men jag tror inte ängeln var ute efter hennes instinktiva känsla i första hand, men mer en djupare grundhållning inför allt som nu ska ske.

Ängeln vet nämligen om det som Kolosserbrevet beskriver i en annan av söndagens texter. Brevet beskriver den Jesus som Maria ska bli havande med och hur skapelsen hänger ihop med och igenom honom. Han, Jesus, finns före allting, allt har sitt ursprung i honom.

För stunden reagerar vi helt naturligt och instinktivt med rädsla och oro när det oväntade sker. Vi vet från historien hur viktigt det då är med ledare och personer som kan hjälpa oss att lyfta blicken och få lite större horisont på det som sker. Jag kunde själv känna hur min horisont vidgades när jag lyssnade på professor Mikael Dahlén då han pratad om sin bok om lycka på TV.

Att tänka på andra är också ett bra motmedel mot oro. Vi kan dessutom få hjälp av vad ängeln säger och vad Paulus skriver i Kolosserbrevet, att hantera vår oro nu. Att lyfta blicken något för att se hur Jesus finns före, under och efter det som vi går igenom.

Det är också viktigt att våga prata om det vi känner och som vi upplever. Maria gjorde det genom att söka upp sin släkting Elisabet, Johannes döparens mamma. Kanske får Maria den bekräftelse hon så väl behöver hos henne. Den helige Ande bekräftar Maria och hennes omtumlande händelse genom Elisabet. Då brister Maria ut i sitt välkända Magnificat, hennes lovsång av Gud. Detta är en blandning av gammaltestamentliga ord som Maria var bekant med. På vår Alpha-bönekurs har vi ofta talat om hur vi kan låta vår bön och lovsång vara ledd och fylld av ord från bibeln, precis som för Maria.

Kampen hade bara precis börjat för Maria och ändå finns plats för lovsång och tillbedjan av Gud. Jag tänker att vi kan ta till oss detta i det som vi nu upplever som oroande och utmanande. Vi tackar inte Gud för det negativa som sker, tvärtom ber vi för att det ska ta slut och förändras men, Gud är fortfarande den samme. Jesus är den som finns före, under och efter det som sker i vår värld.

Krister Liljegren