En morgon, några dagar in i maj, vaknade jag tidigare än vanlig. Det hade precis ljusnat och jag hörde vatten strila i stuprännan. Jag gick upp och stod en lång stund vid köksfönstret. Jag njöt av regnet som försiktigt spelade sin rytm på fönsterbläcket och jag gladdes med träden på gården, som fick en härlig morgondusch över sin spirande grönska. Lite yrvaken flyttade jag blicken till några vattenpölar. Där kunde man tydligt se att regndropparna föll glest. Jag kom att tänka på en sång med text från Hosea bok 6:3 i Gamla testamentet.
”Han ska komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden, som vattnar jorden.”
Medan sången ljöd inom mig blev det tydligt att regnet stilla vattnade gräsmattan, men vem är han som ska komma över oss lik ett regn och vad är det som ska vattnas?
När Jesus i sitt avskedstal berättar för sina lärjungar att han ska dö, blir de förvirrade i tanken och bedrövade i sina hjärtan. Jesus tröstar dem och säger: ”Jag ska be Fadern och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens Ande.” Johannes evangelium 14:16-17
Dessa ord från Jesus berättar tydligt hur väl han vet, att vi människor behöver Guds hjälp i livet. Skaparen har från början lagt ner en längtan i människan efter någon som är större bortom henne själv. I ödmjukhet får vi erkänna att vi har behov av frid och trygghet. Vi längtar efter en tillitsfull relation som består genom allt. Hos Gud finns en kärlek så stark med en uthållighet som aldrig ger upp. Själens mylla suktar efter trohet och vi kommer törsta till dess vi möter livets källa.
Vid ett tillfälle ropar Jesus med hög röst: ”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. Detta sa han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.” Johannes evangelium 7:37-39
Människan kan inte själv släcka sin törst men försöker ibland bedöva sin längtan vid ”falska källor”. Dessa tycks i början vara en god hjälp, men i längden bryter de ofta ner både självbild och självkänsla. I tron på Jesus får vi del av Guds Ande, som alltid vill hjälpa oss att se sanningen om oss själva och sanningen om Fadern, som Jesus genom sitt liv gestaltade. När Jesus dör på korset öppnar han enda vägen till Gud. Hos Jesus finns förlåtelse och upprättelse för alla som vill ta emot, hur trasiga vi än är.
Jag tänker på berättelsen om mannen som varje morgon gick till floden för att hämta vatten. Han hade två vattenkrus som han fäste i var sin ände av en lång käpp. Sedan la han käppen som ett ok över sina axlar. Det ena kruset var i perfekt skick medan det andra hade en stor spricka som gjorde att kruset bara var halvfullt när han kom hem. En morgon strödde den kloke mannen blomfrön utmed vägrenen på den sida där det trasiga kärlet alltid hängde under hemfärden. Efter en kort tid kunde man längs hela vägen se ljuvliga blommor växa upp tack vare kruset med sprickan som varje dag stilla vattnade jorden.
Många sprickor kan lagas, om än inte alla fullt ut. Det vet Gud om, men i hans händer är alla kärl lika värdefulla och användbara. Det viktiga är att kruset får fyllas med levande vatten från den ”sanna källan”. Tack Herre, att du varje dag är beredd att fylla oss med din gode helige Ande till välsignelse där vi lever, rör oss och är till. Det vill vi be om i vår bön.
Pingsten är här! Läs gärna de föreslagna texterna inför söndagen om hjälparen den helige Ande i Första Moseboken 11:1-9, Apostlagärningarna 2:1-11 och Johannes evangelium 14:25-29.
Låt er uppfyllas av Ande! Han ska komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn. Med önskan om en välsignad helg i pingstens ljuva tid!
/Yvonne Jureheim