Född och uppväxt i Götene minns Birgitta sin ungdom med glädje. Föräldrarna drev Ica-affär och jobbet tog mycket tid. Det andliga hemmet var pingstförsamlingen med dåtidens stränga krav.
– Det var mycket fokus på vad som var rätt och fel, säger Birgitta. Men allt var i gott syfte och morföräldrarna, som var en stor del i livet, ville mitt bästa. Kyrkan och församlingen var samlingspunkten där vi ungdomar träffades, där inte minst sången och musiken förde oss samman.
Min väg till tro är ganska okomplicerad och det föll sig naturligt att redan tidigt bli döpt och medlem. Tidigt bestämde jag mig för sjukvården. Mina första intryck därifrån fick jag som sommarjobb hos en distriktssjuksköterska och hennes berättelser om sitt arbete. Det ledde till att jag utbildade mig till undersköterska med anställning på Sahlgrenska. Jag fortsatte sedan vidare med studierna och tog examen som sjuksköterska i Jönköping.
Så korsades min väg av en ungdomskamrat från Götene, Jonny. Vi blev rätt och slätt förälskade i varandra och vi flyttade till Gävle där Jonny under fyra år utbildade sig till lärare. Det blev jobb för oss båda i Lidköping och vi flyttade hit, först till Filsbäck och därefter in till stan 1997. Ett par år innan dess blev vi medlemmar i vår församling efter antal år i pingst.
Jag stortrivs med mitt arbete. Mina 20 första år på sjukhuset här som kirurgsköterska under Sten Filipssons ledarskap år oförglömliga och jag lärde mig så mycket. De sista 20 åren har jag varit företagssköterska. Nu ser jag fram emot min pension och det känns bra att få ägna mer tid åt barn och barnbarn.
En av mina uppgifter i församlingen är att jag är ansvarig för lokalvården. Det är stora ytor som skall städas varje vecka och ett tungt ansvar vilar på de olika grupperna. Guds hus skall hållas rent! Alla sköter detta till stor belåtenhet men självfallet syns fyrtio års slitage. Inte minst våtutrymmena är i behov av översyn.
För mig betyder också församlingens sociala arbete mycket. Det utåtriktade arbete som utförs genom sociala kassan och i främsta hand genom diakon Yvonne Jureheim och hennes kollegor bl a från Svenska kyrkan visar kristendom och kärlek i praktiken. Det är många som lider social nöd, där man kanske drabbats av sjukdom och har svårt att få ihop vardagen. Där kan en matkasse betyda att hungern hålls borta. Här vill jag genom mina kunskaper i sjukvård dra mitt strå till stacken.
Inghar Främberg