Enligt en av bibelns böcker så har “allt sin tid”. Bland annat nämns detta; “…en tid att spara och en tid att kasta”, vilket åsyftad bok, Predikaren, har med i sin upprepning av alla de ting som är tidsbestämda. Detta är en verklighet som sedan en tid är påtaglig i vår familj, nämligen en tid av att kasta. Det är som om vi människor kommer till en punkt livet där det blir dags att städa bakåt för att kunna komma vidare framåt. För stunden kan det upplevas besvärligt att behöva ta tag i det där som finns i våra förråd, både det materiella med alla sina grejer och det mer immateriella där minnen och kanske ouppklarade relationer och situationer finns. Resultatet blir dock ganska ofta en känsla av katarsis, en slags rening, som om vikten av livsbagaget lättar något. Tanken klarnar och det blir en aning lättare att tänka framåt.
Vår förrådsrensning började med en säng som någon behövde och efter det var det som när dominobrickor rasar efter varandra. Det ena gav det andra men det krävdes en start som gjorde att spelplanen ändrade sig något. Att börja rensa är inte alltid helt smärtfritt, vare sig det handlar om fysiska ting eller känslor. I vår process av förrådsrensning kom jag i våra lådor i kontakt med en tidigare version av mig själv, både i form av bilder och ord. Det fick mig att tänka efter och fundera på hur jag har sett på mig själv och vad jag tog för givet för ett antal år sedan, hur livet har förändrats och hur jag tänker idag. Somt var smärtsamt att inse och somt gjorde mig mer hel som person då jag upptäckte goda saker som jag har glömt.
Jag tänker på det som Predikaren skriver om att det finns en tid för det ena och sedan en tid för det andra, vilket kan bli en slags rytm för livet. Kanske skulle du och jag vara mer uppmärksamma på vilken tid vi befinner oss i och välja att leva mer i samklang med det skeende som är just nu. Personligen var jag inte riktigt beredd på den förändring som på flera plan inträdde hos oss, men när jag efter en tid började gå i takt med att vi nu är i den fasen av förändring så insåg jag att den till stora delar var och fortfarande är nödvändig.
När vi går in tider av förändring så vet vi inte alltid vad som kommer blir resultatet av denna. Vi ger oss på ett sätt ut på lite osäker och kanske obeträdd mark. Vi har inte varit där förut och saknar en karta att följa. Livet blir då en fråga om att ta ett steg och en dag i taget. I Jeremia 31:9 står det att Gud ska trösta och leda dem som kommer vandrande gråtande, att Gud ska led dem på en jämn stig där de inte snavar. I vissa översättningar står det; “där de går bedjande fram.”
Kanske är du just nu i tider av förändring som skrämmer dig eller får dig att gråta. Kanske ser du nya möjligheter och känner tillförsikt. Min tro är att Gud inte på något vis är okunnig om detta och att Gud vill vara en del av den process du befinner dig i. Min uppmuntran till dig är att läsa texter om detta i bibeln och gång på gång vända dig till Jesus med din situation, för vägledning, tröst och för mer ljus över din väg.
Allt gott
/Krister Liljegren
Citat Pred 3:6 Bibel 2000, Jer 31:9 Svenska Folkbibeln
Se Bibel 2000 och Svenska Folkbibeln för lite olika texttolkningar.