Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

av | 2021-12-29 | Andakter och undervisning

Luciamorgon på SVT är en tradition i vår familj där alla som är hemma, oavsett trötthetsgrad, förväntas infinna sig i tv-soffan. Ljusen glimrar, utanför köksfönstret är vår lilla skog alldeles mörk, kaffet är nykokt och innan diagnosen celiaki fanns i familjen var nybakade saffransbullar framdukade. Halvt om halvt vaken noterar jag inte att i år är ordet Gud utbytt ur Topelius och Sibelius Julvisa. Att Tennysons nyårsdikt Nyårsklockan inte läses fullt ut på nyårsnatten i tv visste jag om. Den där sista versen som säger ”…ring honom in, den bidande Messias!” saknas.

Inte är detta så farligt kan jag tänka. En artist måste få forma ett uttryck som den är bekväm med och inte tvingas i en viss riktning. Några ord hit eller dit, vad spelar det för roll? Egentligen ingenting alls, just där och då.

Men att detta sker gång på gång är nog ändå en del av den, möjligen omedvetna, sekulariseringsprocess som pågår hela tiden och som vi inte alltid noterar. Den där processen som säkerligen inte är illa menad, men som blir en väg till en tillvaro där de existentiella frågorna inte självklart möter Gud. Ett litet steg i taget och plötsligt så är begreppsvärlden och kanske även vår tillvaro förändrad på ett sätt som ingen egentligen önskade. Konsekvenserna av alla små beslut att plocka bort Gud som begrepp påverkar till sist långt mer än vad vi kanske förstår. Särskilt som vi vet att grunden för det moderna samhälle vi lever i har mycket av sitt ursprung i ett kristet tankegods och att de existentiella frågorna är en ständig följeslagare till människan.

Människor ska självklart inte tvingas att tro på något, eller att inte tro på något. Det är bara det att ett samhälle bygger på antaganden, engagemang, visioner, tro på någonting, etik och moral m m (samhälle och stat är inte samma sak). När vi då plockar bort något måste vi fundera över vad som kommer istället. Vi befinner oss inte i ett vacuum eller ett sterilt rum utan någon påverkan.

Här kan vi följa en urgammal kristen tradition; att inte skälla på mörkret eller enskilda människor, utan att tillföra det som vi tror är gott. Alltså utöva barmhärtighet, nåd, omsorg, kärlek och goda initiativ utifrån en längtan efter att vårt samhälle ska få möta Gudsrikets ljus och kärlek. Kan inte det vara en bra ansats inför det nya året? Gör och säg det goda som du tycker saknas!

Den här versen brukar jag läsa vid nyår. Låt oss inspireras av Gud själv!
Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar.” (Ps 65:12 Bibel 2000)

Med önskan om ett välsignat gott nytt år
/Krister Liljegren

Prenumerera!

Vill du få ett meddelande via epost när det dyker upp något nytt?
Du kan när som helst ta bort dig från utskickslistan.

Tidigare

Söndagsskolans sommaravslutning

Söndag 5 maj var det söndagsskolfest! Vi åkte på utflykt till familjen Dalemos trädgård i Lovene....

Vårregn

En morgon, några dagar in i maj, vaknade jag tidigare än vanlig. Det hade precis ljusnat och jag...

Tårttävling

I fredags körde vi på Youth tårttävling. Tre lag bidrog med vad som förmodligen är de finaste...