Gud uttrycker sin önskan om sitt tempel, den plats där det himmelska och jordiska möts, genom profeten Jesaja; ”Herrens hus skall vara ett bönen hus för alla folk”. Den plats som är avskild för Guds gemenskap med människan. Därav Jesu starka reaktion, som du kan höra om i förra veckans predikan, mot all handel och missbruk av tempelplatsen. Bönens hus och alla folk är nyckelord i texten, både hos Jesaja och Jesus, men framförallt i Guds eget hjärta.
Därav diskussionen mellan Jesus och den samariska kvinnan, Gud vill möta alla folk och människor i relation och kommunikation. Här är bönen ett av de verkligt funktionella verktygen vi människor äger. Samtalet med Gud som har så många uttrycksätt och former och som alltid kan pågå. Jesus har, lite underförstått, tidigare talat i sin undervisning om templet och sin egen kropp och liv som att de hör ihop. Som att något nytt kommer där Guds längtan och vilja fullt ut kan bli en verklighet för alla människor, alltid och överallt. Där Jesus är skärningspunkten mellan himmelskt och jordiskt, mellan himmelskt och mänskligt. Själva mötesplatsen mellan Gud och människa.
I mötet med kvinnan vid brunnen deklarerar Jesus egentligen något som borde ha en lika framskjuten plats i vår bibelläsning som bergspredikan eller något annat vi gärna återvänder till. För här framför kvinnas ögon står den person som bryter upp alla gränser mellan folk och folk, mellan folk och Gud. Som gör mötet med Gud till en möjlighet varje dag, var vi än är. Templets funktion som mötes- och böneplats med Gud finns nu i en person, Jesus Kristus. Kvinnan vid brunnen får uppleva vad det i praktiken innebär av sanning och liv.
Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig”. Han är Messias, den utlovade, den som tempeltjänsten, profeterna och Gudsordet hade pekat på och som skulle komma.
Allt gott i vårt nya 2022
/Krister Liljegren
Citat Bibel 2000, Jes 56:7b, Joh 4