Under min uppväxt och upp i vuxen ålder så har tron på Gud alltid funnits med som en självklar del i mitt liv. Å ena sidan så sjöng jag med liv och lust med i barnsången Jesus älskar alla barnen men i mig så var min känsla; ’Jesus älskar alla barnen utom mig’. Jo, om jag var en duktig flicka såklart, då var jag värd Guds kärlek och ynnest. Men när jag misslyckades, när jag gjorde fel eller när jag helt enkelt bara var mig själv utan att prestera, kunde Gud verkligen älska mig sån som jag var? Mitt inre skamkonto var överfyllt till bredden och rann över.
Fast det var ingen mer än jag som visste det.
En vacker dag så förändrades allt …
Nä, så var det inte för mig. Jag kan inte peka på en särskild händelse, men olika faktorer och processer av inre helande gjorde att jag till slut kunde landa i och vara trygg i att i Guds ögon är jag alltigenom känd och älskad. Jesus lyfte av skammens tunga, våta, gråa filt. Det var inget jag kunde pressa eller prestera fram.
Jag fick landa i TRONS VILA, visst är det ett underbart ord; trons vila. Så långt från kamp, krav och slit, som livet kan vara fullt av och som vi själva kanske kräver av oss. Ibland så blundar jag fortfarande inför sanningen men den helige Ande vill påminna dig och mig om vem Jesus är och hur högt älskade vi är. I trons vila kan kanske orden i den enkla barnsången få målas tydligare i vårt inre. Jesus som älskar alla barnen, både stora och små. Inte för vad vi gör utan vi är älskade för dem vi är.
I Jesu namn så ber jag för den som läser dessa enkla rader och som brottas med skam. Jag ber om ett inre helande och att du Jesus lyfter av skammens tunga filt. Ber att vi var och en ska få landa i din trygga famn och i din varma kärleksblick. Alltigenom kända och alltid älskade.
Amen. ❤️
/Camilla Bergius