Genom styrelserummets väggar hörs glada rop från barn som jagar varandra genom rummen, underifrån tränger musikkårens musik upp genom golvet. När jag parkerade bilen utanför kyrkan lös det i många fönster och mycket folk rörde sig i och omkring kyrkan. Upptäcker hur jag zoomar ut lite från styrelsemötet och tänker på vilken välsignelse detta är, en församling som lever så att kyrkobyggnaden är full av liv!
Vi firar som församling 140 år i år, och vi tycks nu vara på väg in i en ny tid där mycket av det goda som är sått i den jordmån som utgör vår gemenskap kan börja ge skörd. Nya vägar och förhållningssätt att vara församling på växer fram i små nya steg. Dröm och längtan tar form i initiativ som inte i första hand formuleras av vad som skett förut och hur vi brukar göra. Nytt liv tar plats, nya röster hörs. Ibland hör jag människor säga att det nu sker så mycket i vår församling så att vi inte hinner med att gå på allt.
På ungdomssidan har nya människor hittat in och på onsdagskvällarna samlas många människor som är hungriga efter mer av vad livet i Kristus och den heliga Anden betyder. Bönen finner fler uttryck och tidpunkter hos oss. Gåvor bejakas och prövas i en trygg miljö där vi får testa om det funkar. Nya konstellationer och rådssammansättningar formeras och ansvariga grupper gör ett fantastiskt jobb, ofta i det tysta. Skicka en tacksamhetens tanke till och förbön för de som håller ordning på vår ekonomi, bokföring, städning, förrådshållning, fastighetsansvar, styrelse med mera med mera.
Doften av nybakat bröd sprider sig genom våra lokaler på onsdagarna och alla människor bjuds till bords, med eller utan möjlighet att betala. En stund av vila och utmaning erbjuds i Livsmodsgudstjänsten som följer efter maten och landar lite senare i gemenskap på onsdagsträffen. Seniorfixarna slamrar och grejar och håller kyrkan i trim. Vardagsrummet med scouter samtidigt utgör ett slags nav för olika åldrar på torsdagarna med sitt matnyttiga innehåll. På Skogshyddan verkar Therese med sina kollegor och där Skogshyddegruppen gör ett fint och ibland krävande jobb med att understödja och utveckla verksamheten.
Utmaningarna är också många där det vi har varit vana vid förändras, bl a kommer personal framöver att sluta och eventuell ny personal att börja. Invanda mönster och kända röster kommer att ersättas av andra mönster och andra röster. Vi kommer inte att kunna möta alla behov och all längtan om vad en kyrka ska innehålla, men tillsammans kan vi komma en lång bit på väg som en levande församling.
Nu står påsken för dörren och en av kyrkans viktigaste högtider tar plats på många plan i våra liv. Denna påsk blir annorlunda då den stora kampanjen går av stapeln i Arenan. Jesu död och uppståndelse är en i allra högsta grad levande verklighet som ger världen hopp. Vår bön får vara att Guds kärleks ljus ska lysa in i människors liv med hopp och tro. Kanske får vi uppleva nåden av att vi blir berikade med nya röster, nya syskon, nya gåvor, som blir en del av vår församlings liv.
Påsken är jordens, ja universums, mest förvandlande händelse vars konsekvenser är helt omöjliga att överblicka, men som kan ta form i något så jordnära som en liten Equmeniaförsamling på Esplanaden i Lidköping. Där liv får mening och riktning, hopp och tro, nutid och framtid. Där alla kan vara en kanal för Guds goda heliga Ande och där Anden gör påskens mirakel till en verklighet i vår tid. Allt i en levande församling som har upptäckt kraften i ordet, tillsammans.
/Krister Liljegren