Så skulle det inte bli, tänkte jag, när vi kommit ut ur den lilla och mycket pittoreska affären på landet. Vi skulle “bara titta lite” var det bestämt. Här stod jag nu utanför vår bil med ett dyrt lammskinn i famnen, om än helt ljuvligt i sin utformning och känsla. Lite yr och lätt ångestladdad över den oväntade och dyra affären, som gick lite för fort för mig, satte jag mig åter i bilsätet.
Jag hade drabbats av den där känslan i affären när man inte kan säga nej, efter att jag känt mig igenom en hög med lammskinn och försäljaren nu anade en kommande affär. Betraktad av ett gäng nyfikna damer bakom min rygg fanns få reträttvägar ur köpet och när Maggan dessutom tycktes vara helt lugn inför den stundande affären hörde jag hur den sista möjligheten att dra sig ur slog igen.
“Så skulle det inte bli”, var nog Jesu lärjungars reaktion många gånger under deras tid tillsammans med honom. Nu skedde det igen, han lämnade dem på ett minst sagt spektakulärt sätt genom en slags förflyttning i lufthavet. Kanske vertikalt, kanske genom att förflyttas genom de himlar som bibeln lite vagt nämner. Oavsett vad, så upplever de en teofani, en gudomlig uppenbarelse där molnet representerar Guds härlighet. Änglarna låter dem veta att Jesus ska komma tillbaka från den himmelska värld som de just nu sett honom inträda i.
Om vi backar lite i texten för Kristi himmelsfärdsdag i Apostlagärningarna så ser vi hur lärjungarna frågar om det är tid för honom att upprätta Israel som kungarike. De får veta att det inte är deras sak att veta detta, men (och nu kommer något så avgörande för hela världen) den heliga Anden ska komma till dem och nu väntar ett stort och egentligen helt omöjligt arbete på dem. Omöjligt om det inte var för den heliga Anden.
Andens och församlingens tidsålder väntade bakom dörren och nu skulle världen aldrig mer bli sig lik. Guds plan för kosmos upprättelse skulle nu gå in i en ny fas. Innan Jesus skulle komma tillbaka låg en hel värld och väntade på dem, en värld som skulle få se så mycket oväntat komma ur detta märkliga budskap om den uppståndne och hett efterlängtade Jesus.
Kommande söndagars texter handlar nu om den heliga Anden, församlingens verkliga hjälpare och liv. Gud, den heliga Anden, utlovas av Jesus som den som ska vara med oss när Jesus inte själv vandrar på jorden. Alltid hos oss alla, alltid aktuell och alltid full av barmhärtighet gentemot våra tvivel och våra svårigheter. Vår verkliga hjälp mitt i livet.
Jesus utlovar inte den heliga Anden som en känsla i första hand, utan som en visshet och en hjälp. Just här tror jag att vi ibland får problem när vi ska förstå den heliga Anden, eftersom fokuset har hamnat för mycket på upplevelse, känsla och andliga tecken såsom tungotal m m. Dessa är verkliga och goda uttryck för den heliga Anden men frånvaron av dessa erfarenheter säger inte att vi inte är Jesu lärjungar. Här finns nämligen också den “vardagsviktiga” Andens transformering av våra liv, Andens gåvor och Andens inre vittnesbörd, som säger att vi är Guds barn. Inget utelsuter det andra. Allt det Anden gör är gott, men låt dig inte nedslås av du kanske tycker dig sakna vissa upplevelser.
Kanske är nyckeln till en ny förståelse av den heliga Anden att inte ha så många förutfattade meningar och förväntningar på hur det bör vara och istället göra tvärtom mot vad jag gjorde i i den lilla affären på landet. Nämligen vara lite mer öppen för att det kan bli på ett annat sätt, men att det kan bli riktigt bra och att vi där får släppa bilden av hur det borde vara. Befriade till ett nytt möte med den heliga Anden, varje dag, mitt i vardagen.
Och ja, lammskinnspläden är så vacker och mjuk där den ligger på vår kökssoffa. Att köra fingrarna genom pälsen är ren kontemplation, mitt i vardagen.
/Krister Liljegren