Vi har fullt upp med att leva våra liv, men så plötsligt händer det något väldigt oväntat som ställer tillvaron på sin spets, ibland med konsekvensen att livet vänder. Ord som vi alla har hört och kan förstå, ibland också med egen erfarenhet av att det verkligen är så och kanske är det först då som innebörden verkligen går upp för oss.
Orden är också en introduktion till en TV-serie som jag sett alla avsnitt av, alla säsonger – minst en gång. Serien heter “Akuten” och följer i ett avsnitt några olika fall som kommer in till traumaavdelningen på ett av Londons största akutsjukhus under ett 24-timmarspass.
Det fina med programmet är att det inte bara handlar om sjukvård på liv och död, utan det görs intervjuer med anhöriga, med patienter och med sjukvårdspersonal. Det är många intressanta livsberättelser som jag genom detta format fått ta del av.
Anställda lyfter många gånger fram anledningar till att de valt ett yrkesliv inom sjukvården, vikten av att arbeta i ett team, hur viktigt det är att vara samspelta och kunna lita på varandra men också vikten av att kunna skämta med varandra när en lucka i det intensiva arbetet uppstår. Något annat som är slående är att person efter person lyfter fram vikten av att ha människor runt sig som man älskar, att de under ett pass på akuten får se alla olika typer av kärlek och att det också gör något med dem själva i relation till de människor som de har som sina närmaste.
I det senaste programmet jag såg (om) var en 86-årig patient en av dem som delade sin livshistoria. Fram trädde en berättelse om en tysk kvinna, född och uppväxt i Warsawa, som under slutskedet av kriget hamnade i arbetsläger i Polen tillsammans med sin mor eftersom de tillhörde en minoritetsgrupp. Kvinnan återgav hur hon då, som ung, fått i uppdrag att hämta mat i köket till sig själv och de övriga fångarna. Undernäringen var utbredd i lägret och många avled, en av dem som hann dö var hennes egen mor. Ett minne som blivit bestående var hur kvinnan som förestod köket alltid hade en förevändning som tvingade henne att stanna i köket och vänta på att få med sig maten. Kvinnan gav henne under denna extra tid i köket alltid en extra portion med mat innan uppdraget att hämta maten till de andra fångarna genomfördes.
Livserfarenhet som hon förmedlade i intervjun var att man alltid, i alla sammanhang, kan hitta goda människor. Kvinnan i köket hade för egen del utstått mycket under kriget men det hade inte berövat henne viljan att vara snäll mot en medmänniska när tillfälle gavs, oavsett om medmänniskan för tillfället var fånge.
Livet är värdefullt, ta vara på det – det kan vända på en sekund. Ta vara på tillfällen som ges dig att göra något gott för en medmänniska.
Ta också med dig personalen på akutens råd att tala om för de du har nära dig att du älskar dem, då vet du att det blev sagt medan tillfälle fanns. I det lilla får vi göra vad vi kan för att omsätta Bibelns ord i praktiken och sprida kärlek, hopp och glädje i de sammanhang där vi rör oss. Det är inte bara livet som är värdefullt, du vet väl om att du är värdefull?
Sannerligen, vad ni gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. Matt 25:40
Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2
Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Gal 5:14
Camilla Nordström