Har mitt böneljus
Tänder det och knäpper mina händer
Det lyser starkt här i mitt hus
Allt var nattsvart och gnisslande tänder
Viskar tyst tyst orden
Friden fyller mitt bröst
Man är så liten på jorden
Då hör jag på håll Hans röst
Du är inte ensam här
Känner värmen i Hans stora famn
”Jag är dig alltid när”!
Liksom en båt som nått sin hamn
Känsla av kärlek och omsorg
Aldrig övergiven lämnad
Hemma sen till sist i Din himmelska borg
Som ett får i sina trygga inhägnad
Du Herden för mig är
Du är mig alltid kär
/Marie Andersson