Förra söndagen firades tacksägelsegudstjänst i Hasslösa missionshus med många möten, mycket sång, tårar och glädje och medverkan från både Hasslösa och Lidköping. Minnen från 120 år som missionshus delades i form av berättelser och bilder.
När vi nu vet att vi inom kort kommer att sälja Hasslösa missionshus så kändes det viktigt att vi fick samlas en sista gång för att dela minnen och känna tacksamhet för allt det som har skett i Missionshuset. Förra söndagskvällen steg därför ett sjuttiotal personer in i den härliga kaffedoftande värmen i Missionshuset. Vi möttes nämligen först vid kaffeborden där Anita Eklund bjöd på goda bakverk och tog hjälp av sin son Valter att servera. Vi kom från många olika håll, många Hasslösabor förstås, nya och gamla scoutledare, församlingsmedlemmar inifrån stan och tillresta tidigare Hasslösabor. Många kom också från Svenska kyrkan för att delta.
Samtalen flödade fritt vid borden med många spännande möten mellan nya och gamla bekanta. Det fanns också gott om bildmaterial från Missionshusets olika epoker att ta del av.
Det var härligt att få höra att scoutverksamheten har en framtid i Hasslösa! Ett femtontal scouter finns fortfarande i verksamheten, som kommer att använda nya lokaler efter nyår. Valter Eklund har utrymmen hemma där allt materiel kan förvaras och där det också går att ha samlingar. Även Bygdegården kommer troligen att användas. Scouterna har sedan tidigare en fin lägerplats som går att använda då vädret tillåter. Arbetet kommer fortsatt att drivas som en del av Equmenias scoutkår med utbyte av erfarenheter, idéer, läger med mera mellan scoutavdelningen i Kyrkan/Skogshyddan och Hasslösa.
Klockan 18 började tacksägelsegudstjänsten inne i kyrksalen. Den leddes av Krister Liljegren med medverkan av Tina Hjortlinger och sångare och musiker från Hasslösa. Det blev en stund av tillbakablick och tacksamhet men även med sorg och skratt. Tacksamhet för allt som under 120 år har upplevts i Missionshuset i form av förkunnelse, undervisning, gudstjänster, byggnadsarbete, försäljningar och sång. Flera som växt upp i Hasslösa var framme och berättade om vad tiden i Missionshuset hade betytt för dem. Där fick de sin tro på Gud, där fick de vänner för livet och där fick de som barn viktiga förebilder bland de vuxna.
Kyrksalen var välfylld och sången steg högt mot taket i den unisona psalmsången, en av psalmerna ackompanjerad av den gamla tramporgeln. En kvartett av tidigare ungdomssångare sjöng en rad av gamla sånger där vi i församlingen fick sjunga med, till och med i en kanon! Det kändes gott men och sorgligt att höra kyrksalen fyllas av den starka, välbekanta, trosvissa sången.
Gudstjänsten avslutades i stillhet, bön och eftertanke då vi meddelandes att Hasslösa missionshus härmed inte längre är en av Församlingens gudstjänstlokaler. Korset längts fram i kyrksalen togs därefter varsamt ner från väggen under vördnadsfull tystnad och bars ut ur kyrksalen följt av församlingen under tystnad. När alla var ute i oktobermörkret stängdes dörrarna till Missionshuset och ceremonin avslutades med sång och bön. Så avslutades en kväll som vi alla kommer att minnas med värme och tacksamhet.
/Håkan Hellbergh