Det är söndagen efter midsommardagarna och jag sätter mig på en bänk på Skogshyddan. Idag är det blå himmel med en och annan molntuss och trädens lummiga kronor blir som ett tak i denna naturens kyrka. Tittar jag till höger blänker solens strålar i sjöns vattenyta där brisen får vågorna att röra sig. Vi är ett femtiotal personer som kommit hit idag för att lyssna till Tina Hjortlingers predikan. Mattias och fler ur familjen Hjortlinger står för musiken idag. De börjar med att spela En vänlig grönskas rika dräkt. När de slutat tar fåglarna vid och stämmer upp sin kör. Sedan tar Krister Liljegren vid och upplyser om veckans aktiviteter, från och med nu så hålls alla kyrkans aktiviteter på Skogshyddan under sommaren. Det blir mer musik som O store Gud där Lukas Hjortlinger spelar intro på sin trumpet och sen kommer de andra med. Så stämningsfullt. Sedan går Krister går fram och läser inledningsorden från Matteusevangeliet 11:2. Efter det börjar predikan av Tina. Idag är det Johannes Döparens dag. Det finns två gudstjänster per år där han står i centrum. Johannes, som är den som banade väg för Jesus och vars namn betyder “Gud har visat sig nådig”! Han var en man som gjorde sig hörd, trots motstånd. Han berättade om den som skulle komma, Jesus. Redan profeten Jesaja hade berättat om dem båda, Jesus och Johannes, långt innan de var födda. Nu uppfylldes dessa profetior. Det Johannes predikade om bevisades sendan när Jesus kom. Johannes blev en slags mellanhand. Han vågade stå upp och göra sin röst hörd. Nu går gudstjänsten mot sitt slut. Tillsammans läser vi Vår Fader innan Krister läser välsignelsen. Nu väntar kyrkkaffe för den som önskar uppe i caféet. Jag njuter i solen med en kopp kaffe med kaka. Nu har själ och mage fått sitt denna juniförmiddag.
/Marie Andersson
