I sommar har jag upptäckt glädjen i att så och odla. Ja alltså, jag är verkligen ingen ny Mandelmann och varken är eller kommer att bli självförsörjande på det jag har i mina land och krukor, men så här vid 48 års ålder har jag kommit på hur otroligt tillfredsställande det kan vara att gå ut och plocka sallad, tomater och blommor från mitt eget land. Jag blir lycklig av det. Inte lite glad som av en ny bil, nya kläder eller en ny telefon. Det här är lycka på djupet.
I första Mosebok kan vi läsa skapelseberättelsen och när Gud skapade något så står det efteråt “och Gud såg att det var gott”. Ja, vår jord är skapad som och menad att vara en god plats. Jorden i sig är inte ond. Vädret som råder just nu och orsakar så mycket skada är inte ont, vädret och jorden är offer för överexponering av vår välfärd.
Nu kanske du tänker att den här texten är lite tråkig, som verkar handla om klimatkrisen och ja, det gör den och ja, det kanske är tråkigt men det är också nödvändigt. Klimatkrisen däremot är inte tråkig, den är katastrofal, så katastrofal att vi måste börja ta den riktigt på allvar.
Jämsides med andra hot i vår värld kan det kännas övermäktigt, som att vi inte orkar bry oss mer. Det är förståeligt och fullt mänskligt men tyvärr leder det inte till att klimatet blir bättre. Det vi alla behöver göra är att se vad vi kan göra och vi kan alla börja med att be. Vi kan be Gud om kloka beslut i högre instanser och vi kan be Gud vägleda våra egna val och sätt att leva.
Vi kan öva på att finna lycka i det lilla och på så vis blir inte uppoffringarna lika stora utan vi kan se att livet har ett annat värde än resor, dyra prylar och den mat som vi är vana vid.
Det finns många anledningar till varför vi behöver göra det här. En anledning är att Gud skapade jorden till något gott, Gud älskar jorden och satte oss att förvalta den. Om jag blir ombedd att vattna blommor åt någon på dennes semester så gör jag det och om blommorna skulle vissna i min vård skulle jag verkligen skämmas. Vår jord håller på att vissna.
En andra anledning är att vi ska kunna lämna vidare den här jorden till kommande generationer. Om jag har en dator på jobbet som sedan ska lämnas vidare till en efterträdare så tar jag ju hand om den för att nästa person ska kunna använda den på bästa sätt under sin tid. Vår jord går inte att använda på det sätt alla människor behöver längre.
Ytterligare en anledning är att Gud älskar oss och vill vårt bästa. Gud vill att vi tar hand om jorden av kärlek till varandra och till Guds skapelse men när vi tappar den förankringen och tror att jorden är vår, vi som lever just nu, då tappar vi perspektiv och ansvarskänsla.
Vi behöver be för att Guds kärlek får börja spira i människor och att det genom den växer en kärlek till vår planet, vilja att ta hand om den, förstånd att göra det och insikt om att den är god.
Om du tycker att det här tynger och känns jobbigt kan ett sätt att minska den bördan vara att prata om det istället för att hålla det inom dig. Tillsammans med andra kan man dela klimatsmarta tips, lätta på tankarna och hitta nya vägar framåt. Tillsammans är alltid bättre!
/Tina Hjortlinger
Pastor