Pastorns ruta inför julen

Marschallerna brann i den kalla och mörka vintermorgonen. Ur de gamla fönstren strömmade ett gulaktigt sken över gårdsplanen och när vi klev in i artonhundratalskyrkan så slog doften av nykokt kaffe och nyhuggna grankvistar emot oss. Sorl av mycket folk och en förväntan låg i luften. All förberedelse landade i ett crescendo av dofter och smaker tillsammans med förväntansfulla gamla och unga.

Så kan jag fortfarande minnas kyrkans julmässa i den gamla Immanuelskyrkan vid torget i Lidköping, trots att jag var ganska ung då julmässan fanns som en viktig tradition i vår församling. Vår kyrka som officiellt blev en kyrka 1883 efter en längre tids gemenskap och som i dagarna firade fyrtioårsjubileum av den nya kyrkobyggnaden, började som en folkrörelse. En rörelse som är svallvågor av den första julnattens gudomliga nedslag i mänsklighetens historia. Det var viktigt för våra andliga föregångare i Missionskyrkan att dessa svallvågor fick ta plats i det vardagliga livet. Nu ska jag inte försköna det förgångna, för det innehöll precis som för oss, det som var bristfälligt. Men en slags aktivism driven av svallvågorna från julnatten har alltid präglat Missionskyrkans liv. Omsorgen om människor i livets varierande situationer, både hemma och långt borta i andra länder, har hela tiden varit i fokus. Det värnlösa lilla barnet i julnatten som antagligen upplevde allt annat än en bekväm situation, påminner oss om kyrkans verkliga uppdrag. Inte med makt och inte med mänsklig styrka kallas vi att förkunna glada nyheter till världen, även med ord när det behövs. Gud lämnar oss inte ensamma i detta uppdrag, men precis som för det lilla Jesusbarnet då det vuxit upp och blivit en man, så låter Gud sin heliga Ande vara vår hjälpare och kraft.

En rörelse som är svallvågor av den första julnattens gudomliga nedslag i mänsklighetens historia.

Nu finns det inte längre någon julmässa i vår kyrka, men julen och dess världsförvandlande budskap lever kvar och har förmågan att röra vid nya generationer av Lidköpingsbor. Låt nu julen få vara en tid av vila samtidigt som du kan låta dig inspireras och lyftas av julhändelsens svallvågor till nya beslut och kanske en ny inriktning i ditt liv. Kanske får julens glada nyheter på nytt röra vid ditt och mitt liv så att längtan att få dela det med andra i vardagen blir något ständigt aktuellt hos oss.

En riktigt fridfull jul önskar jag dig.
Krister Liljegren