“Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik” sjöng Lill Lindfors gång på gång i vår gamla Ford på evighetslånga sommarresor i Norrland under min barndom. Bokklubben Bra Böcker (tror jag) hade varit vänliga och försett vår familj med en sommarkassett där Lill samsades med 1970-talets andra svenska artister. Alltid åksjuk, i ett för lågt och gungigt baksäte där frånvaron av airconditioner var högst påtaglig, tog jag mig fram till nästa fors, många mil in i en skog någonstans. Kassettbandet hann snurra ett antal varv under resan. Här fanns inga Spotifylistor och streamingtjänster att tillgå. Hur stod vi ut på den tiden?
Låttexten från kassetten har fastnat i minnet och jag funderar, är det “bara” glädje som bygger det vi kallar musik? I veckan har vi haft en träff i Missionskyrkan för musiker och musikintresserade i vår församling och dess närhet. Vår församling har under många år varit välsignade med ett rikt musikliv, ett musikliv som har sett lite olika ut över tid. Variationen som vi har fått uppleva och fortfarande upplever är en välsignelse då vi har olika smak och olika sätt att uttrycka musiken på. Olika sätt att uttrycka vår tro på Gud på.
Djupast sett tänker jag att musiken har sitt ursprung i Gud, precis som vi människor, i en oändlig och helt obegränsad evighet av kreativitet. När vi människor låter toner och sånger komma ur våra liv är det något av att återta vårt ursprung eller att bekänna det. Oavsett om du är på en högljudd rockkonsert, en nästan svävande Bachkonsert, en drömsk musikal eller opera eller på en gudstjänst i Missionskyrkan så handlar det om vårt ursprung och vår tillhörighet. Jag vet att inte alla människor trivs med musik av olika skäl, vilket är helt ok, vi är ändå lika mycket tillhöriga ursprunget i Gud, oavsett hur vi upplever musik.
Musiken har en särskild förmåga att göra och röra. Göra något med oss och vår omgivande miljö. Röra vid oss så att bl a känslor och minnen framkallas. Det är också så att musiken har varit en viktig del i den andliga gemenskapen med Gud, både i Gamla och i Nya Testamentet. Musiken rör sig över och igenom gränser och begränsningar och har en förmåga att nå bortom det som låter sig lätt förklaras. Inte för inte kallas Bach för den femte evangelisten. Händel med sitt enorma verk Messias, som var en stor andlig upplevelse för honom när den kom till och som blev en nyckel, bokstavligt, till mångas frihet.
Bandet Skillet från USA började som ett lovsångsband och är nu ett av de band som har enormt många lyssningar via nätet och som säljer många skivor. Med sin intensiva och tunga rockmusik formulerar de en tydlig tro på Jesus, men i en annan förpackning. För att inte tala om Bono i U2 som är en stor förebild för många och som med sina texter gör tron mer begriplig för de som lyssnar.
Jo, jag tror att musik kan byggas av glädje, men också av sorg. Den kan byggas av den sprödaste tro i sökande efter sanning och i stora proklamationer. Den är framförallt tillgänglig här och nu som en av de verkligt stora gåvorna till mänskligheten och till kyrkan.
Nästa gång du går på exempelvis en gudstjänst, sänd då en tacksamhetens bön till Gud för de musiker som hjälper dig och mig att uppleva detta och tillsammans lovsjunga och ära Gud.
/Krister Liljegren