Else-Britt Broberg och jag stämde träff på Skogshyddan för ett samtal om henne själv, om livet, tron och framtiden med mera. Det blev en stund av allvar och humor, precis som livet är. Else-Britt är född och uppvuxen i Lidköping, Råda närmare bestämt, och tog studenten på De la Gardie. Därefter sökte hon in på seminariet i Skara för att utbilda sig till småskollärare.
Hemmet var en trygg plats med en mamma som var uppväxt i ett litet missionshus i Målilla. Mamman älskade gamla väckelsesånger så varje födelsedag tog Else-Britt fram sitt dragspel och sjöng dessa sånger. Mammans böner följde henne genom livet. Trots det var vägen till Gud inte självklar eller utstakad. Else-Britt är en ivrigt sökande människa. Under en svår tid som nyskild med två små barn sökte hon sig till Skogshyddan och sångstunderna där. Hon kom på sig själv med en önskan att tillhöra den gemenskapen. Vad hade de som hon saknade i livet? På jobbet i Råda skola hade hon kristna vänner och trons frön började gro. Missionskyrkan i Lidköping blev ett andligt hem med en bönegrupp som betydde väldigt mycket.
Else-Britt är en impulsiv människa och kan fatta beslut för att också verkställa dem. Så var det med hennes utbildning till präst. Ganska plötsligt reste hon till Göteborg och tog kontakt med Teologiska institutet och blev antagen. Efter 25 år som lärare började hon plugga igen. Det blev en tuff tid att som ensamstående mamma hinna med heltidsjobb och studier på distans men det gick vägen. Efter fem intensiva år prästvigdes hon 1994 i Skara av biskop Lars-Göran Lönnermark och erhöll sin första komministertjänst i Gärdhem utanför Trollhättan. Sedan blev det en lång tjänstgöring i Husaby pastorat.
Else-Britt ångrar inte att hon blev präst. Det har gett henne oändligt mycket och särskilt då kontakten med människor i utsatta situationer. En resa till Rumänien gjorde att hon engagerade sig i gatubarnen i Constanta. Barn som lever på gatan, bor under broar och viadukter, sover på pappkartonger och sniffar lim för att hålla hungern borta. Genom en holländsk organisation fick de i alla fall ett mål mat om dagen och kläder. I bästa fall också hjälp med skolgång.
Else-Britt har varit ute i bygderna runtomkring för att med sång och spel samla in pengar. Hur många gånger hon själv varit i Rumänien vet hon knappt. ”Evangelium kan vara att dela en bit bröd” var ett talesätt som blev verklighet för henne.
En av de starkaste upplevelserna som Else-Britt berättade om var mötet med Jesus. ”I mitt vilsna sökande efter mening fick jag en känsla av att jag hade en medvandrare. I en dröm såg jag Jesus som satt på en mur. Han sa: ”Men ser du inte att jag sitter här och väntar på dig” berättar Else-Britt.
Till slut några ord om himlen. Else-Britt har suttit vid många dödsbäddar. Det är inte ovanligt att den döende i övergångsögonblicket ser ett ljus och rummet fylls av trygghet och närvaro. Man anar att det finns en fortsättning och en hemkomst hos Gud själv.
Så är pratstunden slut och Else-Britt delger oss ett bibelord som hon gärna återkommer till. Jesu egna ord ”min frid ger jag er” (Joh. 14:27).
Text och bild Inghar Främberg