I vår bönealphakurs här i kyrkan går vi på djupet när det gäller de frågor som vi kan ha kring bön. Det kan handla om besvarad eller obesvarad bön, gemenskap med Gud, vägar till ett rikare böneliv m m. Jag noterar att många frågor kring bön grundar sig på vad vi tror om Gud och vilken bild vi har av vem Gud är. Är vår bild att Gud är lynnig och obegriplig blir vår tillit skadad. Är vår bild att Gud verkligen svarar den som lyckas be rätt blir det lätt en kamp för oss att prestera rätt böner. Men om bilden av Gud präglas av Guds godhets oföränderlighet och trofasthet, som är kopplad till Guds väsen och inte till vår förmåga, då kan något positivt ske med vårt böneliv.

Hur är det då med oss och vår bild av Gud? Vi kan nog alla säga att vi ibland tvivlar, undrar var bönesvaret är, tänker att vi kanske inte duger för gemenskap med Gud och kanske tänker den jobbigaste tanken; kan Gud förändras till det sämre? Är Gud inte att lita på? När vi pratar om att Gud inte förändras behöver vi fundera över vad det är som inte förändras. Har vi exempelvis en dålig erfarenhet av den kristna kyrkan och vi kopplar detta till Gud kan det vara svårt att ta till sig tanken om Guds oföränderlighet. Ibland kan Gamla testamentet vara svårt att förstå och vi kan bli fundersamma över vem Gud är.

Jakob skriver om detta i Jakobsbrevet 1:17, en vers som börjar med att det goda kommer från Gud, vilket kan ge en initial tröst och vägledning. Sedan fortsätter Jakob med att hos Gud sker ingen förändring, ingen växling mellan mörker och ljus. I grundtexten använder Jakob bilden av skuggor och ljus som skiftar för att himlakroppar (sol, måne, stjärnor) tycks flytta på sig och ibland mörknar och ibland ljusnar alltefter dagens rytm. Solen och månen skiftar i ljus och mörker utifrån vårt perspektiv på jorden. Detta sker alltså inte enligt Jakob med Gud, för Gud står fast och genomgår ingen växling mellan mörker och ljus. På Gud faller ingen skugga då Gud själv är “himlaljusens fader”, alltså ljus i sig själv. Tänk Gud som solen, som alltid skiner även om vår del av jordklotet är bortvänt från den under natten.

Guds väsen och karaktär är alltså under inga omständigheter påverkbara eller föränderliga. I Malaki 3:6 säger Gud till Jakobs barn att Gud inte har förändrats, med eko från 2 Mos 3:14 där Gud säger att; “Jag är den jag är…”. Gud har liv i sig själv och är allt livs ursprung.

Men vem är då Gud? Att ge ett heltäckande svar om detta är helt omöjligt eftersom Gud är semper major, alltid större, alltid mer, men inte något annat än det som vi ser i Jesus Kristus. Man kan säga att Jesu liv är Guds liknelse om vem Gud är, eller kanske bättre förklarat nyckeln till svaret när vi frågar oss vem och hur Gud är. Som du märker landar inte svaret i vilken typ av varelse Gud är, utan vilken typ av karaktär och personlighet som Gud har. Hur Guds väsen är konstituerat. I mötet med Jesus, i bibelberättelserna eller i det verkliga livet, möter du denna oföränderliga Gud. Den kärlek, den omsorg, den passion för människorna som du ser hos Jesus är Guds natur och väsen om vilket Jakob säger “[den] förändras inte”.

Om du läser vers 16 i Jakobsbrevet så står det; “Låt inte bedra er, mina kära bröder.” Versen står emellan ett avsnitt innan där Jakob säger att Gud inte frestar någon och själv kan Gud inte bli frestad, och det som sedan kommer i vers 17 om Guds oföränderlighet. Det är som om Jakob vill inskärpa Guds natur i oss som läser så att vi inte blir missledda på något sätt. Gud frestar inte och Gud förändras inte i sin godhet. Han skriver; “Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan mörker och ljus.”

Allt gott
/Krister Liljegren

Citat Bibel 2000