Nybliven pensionär…
En av vår församlings väl kända medlemmar är Arne Bergvall. Han har varit församlingens ordförande, leder blåsorkestern och har nu senast startat Seniorfixarna. Men vem är han egentligen, Arne Bergvall? Jag fick en intervju med honom som ledde till ett intressant samtal.
Här är Arnes berättelse:
Jag föddes i Älgarås för 62 år sedan som mellanbarn av 8 syskon. Mamma var hemmafru och tog hand om den stora familjen och pappa handlade bland annat med lastbilar. Det blev senare flytt till Dals Ed för att 1964 för gott hamna i Mariestad med tonår och studentexamen. Det var också här jag träffade Kerstin som femton/sextonåring och vi gifte oss 1976. Vi har tre barn.
Mamma var aktiv missionsförbundare. Pappa tillhörde aldrig någon församling men var trygg i sin tro. Min egen tro grundlades i hemmet men växte i SMU och i församlingen. En händelse i tonåren blev till ett avgörande för frid med Gud. Efter gymnasiet och det militära, först som vanlig menig men senare som vapenvägrare, blev det Chalmers med ett års uppehåll för arbete i Brasilien. Där, placerat i ett indianreservat hade ÖM, idag EFK, ett barnhem för flickor med trasiga hemförhållanden. Det blev många oförglömliga minnen och har satt sina spår för resten av mitt kliv.
Efter första jobbet flyttade vi 1985 till Lidköping och närmare bestämt Filsbäck med Truvegården. Vi fick ett så varmt välkomnande där av flera familjer och inte minst av ungdomspastorn Bengan med familj. Dessa kontakter blev en naturlig ingång i vår församling.
Jag är uppvuxen med musik. Alla mina syskon spelade något instrument, mest blås, och jag fastnade för eufonium. En dirigentkurs i samband med mitt ungdomskörsevenemang gav erfarenheter som senare gjorde att jag vågade ta över ledarskapet för Lidköping-Kållands musikkår med idag ett trettiotal medlemmar. Tillväxten är god och medlemmarnas utveckling viktig – på flera plan. Vi har en härlig gemenskap till glädje inte bara för oss själva utan förhoppningsvis också för dem som lyssnar.
Min tid som församlingens ordförande var intressant och intensiv. Det var många och långa sammanträden men alltid i en positiv anda. Kanske upplevde jag vid ett några tillfällen att ganska oväsentliga frågor tog mycket kraft och tid.
På fritiden har jag lärt mig uppskatta naturen genom att gå på tur i fjällen, vara på sjön i kajak eller snipa eller ”lukta på blommorna” när vi tar en tur i cabben.
Nu är jag pensionär men har inte helt lämnat jobbet. Inom församlingen leder jag efter 25 fortfarande blåset och har på senare tid startat upp Seniorfixarna. Där är vi ett antal daglediga som varannan onsdag förmiddag utför småarbeten t ex reparation av möbler. Alla är välkomna!
Inghar Främberg