En tusenårig skatt

av | 2023-09-08 | Andakter och undervisning

Emaljen i dräktspännet glimmade i solen för första gången på tusen år där det låg i handen på arkeologen. Tillverkat i Frankrike strax efter vikingatidens slut dök det upp i vår tid ur den kalkrika västgötamyllan i Husaby. Någon tappade denna fibula när kristendomen var något eller några århundraden gammal i vår del av Sverige. Marken visar sig rymma ännu fler fynd från olika tidsåldrar och både arkeologer och vi besökare på denna arkeologidag blir märkbart berörda. Smycket som är förgyllt har burits av någon i den absoluta eliten i samhället. Tanken svindlar, vem var ägaren och vad tänkte personen då den upptäckte sin förlust?

Att hitta en skatt i en åker är en liknelse som Jesus använder i Matteusevangeliet kap 13 där skatten är himmelriket, men kan också betyda att upptäckten av himmelriket är som att finna en skatt i en åker. Lyckan hos den som finner skatten i Jesu liknelse är så stor att denne säljer allt den äger för att köpa åkern där skatten ligger, en slags lycklig galenskap som motiveras av skattens värde.

Liknelsen rymmer också ett moment av överraskning, en oväntad händelse. Arkeologen i Husaby berättade hur de blivit en aning störda av TV och tidningar under grävningen, men hur de ändå gjorde ett sista svep där de stod och då plötsligt dök den emaljerade och förgyllda fibulan upp, oväntat.

Himmelriket är en skatt som vill bli funnen, vill bringa glädje och överraska oss med sina goda nyheter. Petrus drabbas av detta där han står i sin båt i Galileiska sjön, han lämnar sin båt och sin trygghet, kanske lyckligt överrumplad av att ha funnit skatten, himmelriket. Jag funderar över det som Matteus beskriver om att han genast lämnar både sitt yrke och sin släkt. Grundtextens ord för genast betyder verkligen, på en gång eller direkt, så det finns något akut i skeendet som författaren vill förmedla.

Som troende eller kristen sedan många år tycker jag det är lätt att bli lite stel i mina andliga ambitioner och rörelser, jag är inte lika lättrörd längre. Ibland funderar jag över var den akuta glädje jag har haft över att ha hittat skatten har tagit vägen? Efter en stunds funderande tror jag mig se hur den tidiga förälskelsen i himmelriket har övergått i ett slags djupare kärlek till detta rike och en rytm som präglar mycket av livet. Personligen skulle jag nog inte kunna leva i en ständig akut förälskelse vad gäller tron, men tror att det som Paulus nämner om en kärlek som växer och blir rik på insikt och urskillning, visar en farbar väg. Att den får rötter och skjuter djupt ner i vårt inre.

När vi står framför Husaby nästan tusenåriga torn får vi veta något om hur omvälvande den tidiga kristna tron var för vår bygd och dess invånare. Vem hade exempelvis sett ett sådant torn innan? Utgrävningar som nu väntar kanske kan ge en hint om självaste Olof Skötkonung och hans drottning Estrid. Vem vet vilka skatter en västgötsk åker kan rymma?

/Krister Liljegren

 

Citat  Fil 1:9,  Bibel 2000

Prenumerera!

Vill du få ett meddelande via epost när det dyker upp något nytt?
Du kan när som helst ta bort dig från utskickslistan.

Tidigare

Söndagsskolans sommaravslutning

Söndag 5 maj var det söndagsskolfest! Vi åkte på utflykt till familjen Dalemos trädgård i Lovene....

Vårregn

En morgon, några dagar in i maj, vaknade jag tidigare än vanlig. Det hade precis ljusnat och jag...

Tårttävling

I fredags körde vi på Youth tårttävling. Tre lag bidrog med vad som förmodligen är de finaste...