På söndag är temat Medmänniskan och en av texterna som då ibland läses är liknelsen om den barmhärtige Samariern i Luk 10:25-37. Det är en text som har lästs, dramatiserats och berättats åtskilliga gånger i kyrkor världen över. Berättelsen är lätt att just dramatisera och som pedagog i olika barngrupper har jag ofta använt den och tänkt att den är så lätt för barnen att förstå och ta till sig. Och det är den. Barnen förfasar sig ofta över hur mannen slås blodig, hur fel de första två gör som bara går förbi och alla barnen är alltid rungande överens om att den som gör rätt är Samariern som tar hand om den slagne mannen.
Det som ibland glöms bort när vi pratar om den här berättelsen är konversationen innan, den som är själva upprinnelsen. En laglärd frågar Jesus hur man kan få evigt liv. Jesus ber den laglärde läsa i lagen och där läser han: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” (Luk 10:27) Allt börjar med Herren, vår Gud. Vi vill så gärna gå i egen kraft och vi förstår inte hur vi ska kunna älska vår nästa, och nästa, och nästa. Svaret är att i egen kraft kan vi inte det, vi måste gå via Gud. Kärleken Gud ger till oss, där Jesus är det yttersta beviset, får vi ta emot och ge tillbaka till Gud och sedan kan kärleken strömma genom oss till alla våra nästa.
Hösten är på stark ingång och jag tycker om att tända ljus. Tänk dig att du tänder en ljuslykta med mycket hål där ljuset får lysa åt alla håll, jag tror att det är så Gud vill att vi ska vara. Han är ljuset och vi får vara hans redskap, i det här fallet ljuslyktor som sprider kärleken till våra medmänniskor. Läs gärna texten igen som om du aldrig har läst den förut. Låt den få sjunka in med ett barns entusiasm och engagemang och låt oss möta varandra som barmhärtiga samarier.
/Tina Hjortlinger
Citat: Bibel 2000