Under våren växlar de kyrkliga högtiderna ganska tätt om vi jämför med hösten. Alla är de resultat av händelser i Jesu liv som i flera fall är kopplade till det judiska folkets högtider. I den kristna kontexten har de fått ett utvidgat innehåll där mycket handlar om personen Jesus vars liv, ord och handlingar fyller dessa med en slags profetisk uppfyllelse. Något som framhålls av Nya Testamentets författare och som blir den tidiga kristna kyrkans fästpunkter i kalendern.
Nu är vi enligt vår kalender på väg från påskens tomma grav till Jesu himmelsfärd för att senare landa i pingstens Andeutgjutelse. En triad av världsomvälvande händelser. Så omvälvande att de är grundfundament i världens största livsåskådning, men också på ett nästan oöverskådligt sätt grundläggande för den civilisation som vi idag tar för givet där bl a en liberal demokrati utgör vår vardag.
Den brittiske historikern Tom Holland beskriver detta i sin bok Dominian: How the Christian revolution remade the world. Likaså berättar Joel Halldorf i sin nya bok, Bokens folk, om den enorma inverkan den kristna synen på bildning har haft för vår värld. Hur enkla människor med ett nytt bokformat omskapar världen. Professorn och sociologen Robert D. Woodberry visar i sitt forskningsarbete hur kristendomen och dess mission utgör grunden för det vi kallar modernitet idag och hur kyrkans fokus på omsorg fundamentalt har påverkat länder utöver hela världen.
Ibland kan jag tänka att de kristna högtiderna borde vara nationella högtidsdagar p g a av deras betydelse för våra statsbildningar, men så kommer jag på att det är de! Fast vi har kanske som svenskar glömt bort vad de verkligen betyder, kanske också som kristen kyrka.
Kristen tro är på ett sätt inte partipolitisk och ska antagligen inte vara det, samtidigt blir den politisk när den lever ut missionsuppdraget från Jesus, där omsorgen om människan strömmar genom Jesu undervisning. Evangelium om Kristus blir då lätt sjukvård, skola och diakoni i alla dess former.
Kanske kan vi låta de stora högtiderna denna vår påminna oss som församling att vi inte finns till för vår egen skull, men för världens förvandling som Gud har påbörjat i påskens mirakler. Att de stora händelserna i Jesu liv kallar oss till en förnyad förståelse och överlåtelse till livet med Gud, varandra och samhället omkring oss.
/Krister Liljegren