Det är klarblå himmel och solen värmer rejält. Vid 15-tiden börjar stången kläs. Det droppar in barn med sina föräldrar och en och annan mormor. Under tiden arbetet med att klä stången pågår kommer det mer och mer folk, finklädda och förväntansfulla. Jag pratar lite med en man som ser på allt med nyfikna ögon. Han berättar på engelska att det att det är första gången han är på Skogshyddan samt hans första midsommarfirande någonsin. Detta ser han fram emot! Så blir det dags att resa stången och vi som deltar med sång, musik och ljud är redo. Yvonne uppmanar till att samlas och organisera ringarna. Man ser i barnens ögon hur de ser fram emot detta. Några fattar blygt grannarnas händer. Vi börjar traditionsenligt med Så går vi runt kring en midsommarstång tätt följt av de andra lekarna. I den stekande solen glesnar ringarna men många fortsätter. Vi avslutar lekarna med allsång där de lekande sätter sig ner i gräset. Det blir Idas sommarvisa samt en vers av Den blomstertiden nu kommer. MEN man kan inte avsluta en midsommarafton utan Raketen. Nu är det full fart på samtliga igen och alla klappar, stampar och tjuter. När jag nu får tid att se mig om ser jag hur mycket folk som kommit, både på planen och runt om området på Skogshyddan. Det är så härligt att ha fått starta igång denna tradition efter åren i ”tvingad” träda. Tack till Yvonne Jureheim som fick ihop ett gäng så detta kunde genomföras och ett riktigt stort tack till alla som kom och var med och var inblandade på andra sätt. På min väg till bilen när caféet skulle stänga fick jag sällskap av en dam som sa att hon tycker det är så roligt att vi har denna tradition fortfarande. Hon berättade att deras tradition att gå hit började med hennes barn för sisådär 40 år sen, nu går det vidare med barnbarnen.
/Marie Andersson
