“Tar vi ett kort på barnen i sommartid, när vi dansar, när vi dansar. En stund på jorden.”
Så sjöng Cornelis Vreeswijk i sången Sommarkort (En stund på jorden) och jag funderar; vem ska titta på alla dessa fotografier vi tar i tid och otid, och för vem sparar vi dem? Frågan är relevant med tanke på den avancerade fototeknik vi alltid bär med oss och den stora lagringskapacitet som finns i de olika molntjänsterna. Gamla fotoalbum som vi får ta hand om hos åldrande eller döda släktingar har sin egen verklighet då de är framkallade och ofta i bra kvalitet. Frågan är dock, vad ska det bli av alla de mängder av bilder bestående av ettor och nollor vi producerar, i framtiden, vem vill titta?
Stränga förfäder och glada bilder av oss som lintottar i en aldrig nedgående sommarsol, tittar ner från en hylla full av nostalgi hemma hos oss i hallen på övervåningen. Farfars far, hemkommen från Amerika och nu en burgen man, står lite lätt triumfatorisk vid sin nyblivna hustru. Hon som var anledningen till att han kom hem till Sverige igen. Ottelina Cederlöf, min kraftfulla mormors mor, tittar uppfordrande på sin ättelägg årgång 2022 och skulle nog ha blivit mycket förvånad över den tid som hennes kort nu befinner sig i.
Det speciella med fotografier är att de är ett mycket begränsat ögonblick fruset i tiden och som följer med in i helt nya tider, tillgängligt för nya generationers blickar. Ibland har vi glömt namnen på de tidsresenärer som tittar tillbaka på oss från de, ofta prydliga, korten. Vi kan inte höra ljudet som omgav dem eller känna dofterna från de nu bleknade syrenbersåerna i bakgrunden. Ändå kan ett kort förmedla mycket känslor och fantasin kan bli stimulerad till en egen tidsresa.
Kan man säga att minnen är som fotografier, som kort? Att vi bär på hela fotoalbum eller lagringsmoln inom oss där tillfällen frusna i tiden finns, med den skillnaden att vi är biologiskt kopplade till dem genom vår snillrika hjärna. Lukter, smaker, ljud, sånger och röster kan på en millisekund föra oss till något av alla dessa kort som ligger där och väntar och hela filmsnuttar kan börja att spela inom oss.
Vad är viktiga minnen för dig? När du blundar och vill drömma dig bort ett tag, var hamnar du då? Kanske finns också de mörkare sidorna där, bilder som du allra helst vill glömma?
Ett kort som jag skulle vilja plocka fram är det då du döptes, om du har gjort det. Kanske var du så liten att kortet just är ett bleknat fotografi i ett album eller så kanske du har en tydlig minnesbild av detta. Vad du har för känslor inför detta kan bara du svara på, men dopet är ett viktig tillfälle som vi kanske borde tala lite mer om och framhålla.
I mitt fysiska album finns bilden av mina föräldrar som står på den matta, som nu finns i vårt kapell och som då låg i den gamla kyrkan vid torget, med mig i famnen, nydöpt. I mitt minne finns Skogshyddan där jag, efter en gansk tuff resa i livet och med en önskan om en tydlig punkt av omvändelse, lät mig döpas som vuxen i Vänern.
Idag skulle jag nog inte göra så, utan istället med en dopbekräftelse erkänna mitt dop som mina föräldrar en gång lät mig få som en gåva av nåd hos Gud. Gud hade inte glömt det tillfället och genom de mörka åren i mitt liv stod dopet fast hos Gud. Det är jag övertygad om. Att jag sedan behövde en omvändelsens plats var absolut säkert och nödvändigt.
Jag skulle vilja uppmuntra dig att se dopet som kanske finns i ditt liv som en fästpunkt. Ett heligt kort i ditt album som du kan återuppliva genom att tacka Gud för det. Om dopet inte symboliserar något gott för dig eller om det inte gick till som du önskar, kan det vara bra med ett förtroligt samtal om detta.
Vi har en stund på jorden och här erbjuder Gud alla människor; “det bad som återföder och förnyar genom den heliga Anden.” Detta för att vi i all evighet ska leva i dopets ständiga förnyelse av oss som Guds barn.
/Krister Liljegren
Citat: Sommarkort (En stund på jorden) Cornelis Vreeswijk
Bibel 2000 Titusbrevet 3:5b