Leif Granevik har varit scoutledare på Truvegården i 20 år och funnits i närheten av den puls och det liv som pågått där ännu längre än så.
– Mitt första besök på Truvegården har jag svårt att minnas men mitt engagemang specifikt där började efter att jag hade varit kårchef en period i stan. Det var någon gång strax efter millenniumskiftet och jag skulle lämna över rollen som kårchef. Det saknades ledare för nying (dagens spårarscouter) på Truvegården så jag började hjälpa till där. Jag blev kvar ända tills i år, när jag så att säga gick i pension från scout efter 55 år som ledare, berättar Leif.
Det var vid början av nittiotalet som verksamheten på Truvegården var som störst. 1991 hade vi 16 scoutledare och 7 söndagsskollärare. I stan och Hasslösa fanns gemensamt ytterligare 22 scoutledare och 22 söndagskollärare.
– Man tror inte att det är sant när man läser årsboken. Tänk att Gud kallade så många att vara ledare för våra barn och unga. Dessutom fanns det ju ett gäng Tonårsledare, säger Leif.
Atmosfären på Truvegården var speciell, berättar han. Det var god och välkomnande stämning i stan också men något speciellt var det där ute. För en scoutledare innebar flytten från stan också större frihet och mer möjligheter på grund av omgivningen.
– Det var så perfekta förhållanden med naturen alldeles intill och den stora tomten, tycker Leif. Och så var det så samlande eftersom Filsbäck var och är ett mindre område så spred det sig vad vi gjorde och många kom och var med.
På nittiotalet hade scouterna under en period, förutom scout och nying, också en sorts föräldra-/familjescout. De vanliga patrullerna hette saker som Bläckfisken, McBäver, Elefant, Potatisgänget och Skalman och föräldrapatrullerna fick heta Mammutarna och Papputarna. Hela familjerna hade då samlingar samtidigt – en sorts föregångare till dagens Vardagsrum och scout på torsdagar. Det anordnades stora läger under denna period, sk Treklöverläger, där hela familjerna åkte med. Som mest var det ca 14 patruller bara från Missionskyrkans tre platser på dessa läger.
– Än idag när man träffar de gamla scoutföräldrarna så pratar de om de där lägren. De har satt sina spår verkligen, säger Leif. En av höjdpunkterna var att bygga lådbilar av material från området. Lägrets sista kväll gick det stora racet av stapeln. Varje patrull deltog med bil, förare, depåpersonal o s v. Vilken fight det blev!
Men det var inte bara lekfulla aktiviteter. Leif minns hur Bengt Vennman, som var ungdomspastor, hade speciella bibelstudier och samtal med föräldrarna när barnen drog iväg på sina aktiviteter. I föräldrapatrullerna stod kaffepetter och småkokade på elden för jämnan och en härlig kaffedoft spreds över lägerområdet medan de vuxna samtalade om livet och Gud.
– Med tacksamhet får vi nu lägga allt det barn- och ungdomsarbete som vi haft på Truvegården bakom oss och så vill vi gärna se framåt, säger Leif med tyngd i orden. Förutsättningarna är annorlunda idag men Gud har säkert nåt bra gömt i scoutskjortans innerficka åt oss!
/Rebecka Appelfeldt
Leif vid ett lägerbål på Truvegården.