Kvinnofrukost

av | 2022-03-17 | Aktiviteter, Kvinnofrukost, Nyheter

12 mars 2022

Gud gömmer sig bakom en björk

Solens strålar väcker mig där de smyger sig genom persiennerna denna vårmorgon. Idag är det dags för vårens kvinnofrukost i Missionskyrkan med den godaste frukost man kan få och idag en föreläsning av Britta Hermansson, evangelist i Equmeniakyrkan, författare och krönikör i GP. Hon börjar med att visa upp två böcker som är de som föredraget har sin handling i, De vi ville bli och Gud gömmer sig bakom en björk.

– Här har jag med mig mitt liv men även ditt, börjar hon. Man måste få ord för allt som sker i livet, få ord på saker som hänt i livet. Vi behöver sällskap av varandra.

Britta HermanssonI boken De vi ville bli skriver hon om brodern, som drunknande i tidig ålder och som hon som liten inte visste funnits. Denna sorg efter brodern nämndes aldrig i hemmet. När hon senare fick veta så blev sorgen även hennes. Hon fortsätter; ”man måste möta sorgen för att bli trovärdig”. Britta tog tag i sorgen och samtalade med en terapeut och då kände hon att hon kunde gå vidare, ville leva och kunde få sätta ord på det svåra. Då skrev hon en bok. I den skrev hon sin berättelse ur sitt perspektiv om sorgen efter brodern. Vid en träff med familj och vänner delade hon ut boken, som fick ett ljummet mottagande. När hon sedan kom hem och gick in på Facebook hade hennes syster skrivit en väldigt fin recension om boken. Sorg kan upplevas och bäras på olika sätt även inom familjer.

– Detta är mitt men också ditt, poängterar Britta. Här är där du alltid är! Du är alltid närvarande i ditt eget liv och du bär spår efter allt som hänt i ditt liv.

I den andra boken handlar det mycket om att vara kristen nu år 2022. Tryggheten man har med sig sen söndagsskolan, den är viktig i barndomen men även nu som vuxen. Det gäller att hitta den även i nutid. Den är en trygg ram som man kan kontrollera och skapa. Vad gör jag då när livet krackelerar? Finns det något som håller i mig då? Det blir vägen till tillit där tron bär mig. Nu bär inte jag på tron, tron bär mig; som ett golv. Det är tillitens väg och en djupare tillit.

Man kan se tryggheten som en myr där det finns tuvor att hitta och kliva på. Dessa tar man sig fram på även tillsammans med andra. Alla har vi tuvor att trampa på. Man testar och provar, man delar med sig på vägen i livet med andra. Här är din tillit!

Efter föredraget om detta ämne, som aldrig kändes tungt då det blandades med mycket skratt och igenkänning, fick man chansen att köpa med sig dessa två böcker hem. Mätt i magen efter god frukost med semla till kaffet och påfylld i själ och hjärta är det dags att ta sig ut och fortsätta dagen. 

/Marie Andersson

Prenumerera!

Vill du få ett meddelande via epost när det dyker upp något nytt?
Du kan när som helst ta bort dig från utskickslistan.

Tidigare

En föreberedd plats

En kväll i somras när jag kopplade av i min sköna fåtölj, upptäcker jag plötsligt en bild på...

Guds vilja

Det har jag funderat på i några dagar. Men det är ett stort teologiskt ämne att lyckas få ner i...

Många rum

Jag har ganska nyligen flyttat in i ett väldigt stort hus med oerhört många rum, små vrån och...