”Välkommen till kyrkan. Lägg dig raklång på kyrkbänken, slut ögonen och lyssna”. Organisten börjar spela vackra och stillsamma stycken för de besökare som ligger i kyrkbänkarna med kudde, utan skor och med stängda ögon. De som varit med om detta vittnar om en fantastisk upplevelse. Detta skedde och sker i en av Stockholms församlingar och har blivit en lyckad satsning av förnyelse i mötet med kyrkorummet och musiken.
Jag lyssnar till SR P2s reportage och funderar över kyrkan som en viloplats mitt i en brusande och orolig tid. Jag tror att de flesta av oss har upplevt den frid som man kan erfara genom att kliva in i ett kyrkorum under en semester. Utanför kyrkans väggar finns kanske ett myllrande torg eller gata med kaféer, turister och ett brus av all trafik. Därinne finns stillhet, en doft av ljus och det varma solljuset som silas genom månghundraåriga fönster med färgade glas. Det kan ge en känsla av att kliva in i något som funnits före oss och som kommer att finnas efter oss, till skillnad från kommersialismens lockande toner om kortvariga erbjudande utanför kyrkans väggar. Budskapet som möter oss därinne berättar om en värld som är så mycket större än den vi kan uppleva rent geografiskt på vår semesterresa. En värld bortom världen, som samtidigt finns mitt i den, för oss, välkända världen.
Ibland blir det mycket av göra i en församling och mindre av vara, en balans vi behöver vaka över så att den blir någorlunda jämn. Att följa Jesus är just detta, att både göra och vara. Precis som det är när man ror en båt med åror. Här måste årorna vara i jämn rytm med varandra. Annars snurrar vi bara runt eller svänger dit vi inte önskar. Tänk göra och vara som två åror som för ditt liv framåt. Båda är viktiga och ibland är den ena lite mer ansatt därför att livet ser ut så, men på sikt behöver de ha en gemensam rytm för att livet ska bli hållbart.
Kanske är då en av kyrkans stora möjligheter i vår tid att vara en plats för både göra och vara. Vi får med våra gärningar vara med i de evighetsverk som kyrkan berättar om, men också veta att vi får vila i kyrkan, oavsett om vi ligger på en kyrkbänk eller slappnar av i en god gemenskap med varandra.
Jesus kallar oss att vara lärjungar till honom. En lärjunge är någon som går vid sidan om den som har kunskap om något och lärjungen lär av denne för att sedan själv handleda lärjungar. Jesus visar oss i sitt möte med sina lärjungar att det både finns tider av mycket göra, men att det också är lika viktigt med ett tydligt vara. Han säger åt sina lärjungar att gå undan för att vila och Jesus själv tycks prioritera umgänge kring vänners matbord. Kanske är din största upptäckt för ett hållbart liv som lärjunge till Jesus att just finna balansen mellan göra och vara. Kom ihåg att i läge vara så kan bönen vara ett bärande förhållningssätt som inte förutsätter något göra utan tvärtom. Din djupaste vila kan du finna just i bönen.
”Han sade till dem: «Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite.» Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta.”
/Krister Liljegren
Citat Mark 6:31 Bibel 2000