Från kontrabas till hemgrupp

av | 2020-05-29 | Personporträtt

Vasti Sjögren, 75, är under trygga förhållanden uppvuxen i Götene. Föräldrarna var flitigt engagerade i ortens ÖM-församling och fadern startade upp flera ungdomsaktiviteter bland annat “Ungdomskedjan”. I ungdomssträngmusiken spelade Vasti kontrabas och tenorblockflöjt i en blockflöjtskvartett. Senare var hon även med i en vokal dubbeltrio där Vasti sjöng altstämman. Slättmissionens kapell under legendariska Ida Andersson ledning besöktes ofta, och de fick därmed god förstärkning i mötes-verksamheten.

Redan som 15-åring blev Vasti söndags-skollärare, en uppgift hon egentligen aldrig lämnade. Hon minns inte riktigt när hon slutade. Söndagsskolan har varit hennes livsuppgift.

Så blev det aktuellt att välja yrke, drömmen var att bli textillärare. Men planerna ändrades och Vasti sökte in på småskolseminariet i Skara och antogs. Ett val hon aldrig ångrat. Det blev jobb på tre av stans skolor med avslutning på Majåkerskolan där hon under en rektorslös period verkade som skolledare. Dessa tre skolor ingick i samma rektorsområde nämligen Fredriksdalsskolan.

Att Vasti hamnade i Lidköping kan påskrivas kärlekskontot. På Skogshyddan har många funnit sin livskamrat så även för Vasti och Dan-Eric. De träffades midsommarafton 1965 för första gången. Det gick en tid, Dan-Eric gjorde vapenfri militärtjänst i Stockholm och på Såtenäs, men genom brevkorrespondens mognade relationen. Bröllopet stod 1969 i Elimkyrkan Götene, med efterföljande fest på Lundsbrunns kurort. Äktenskapet har välsignats med sönerna Waldemar och Oskar.

Det blev naturligt att gå in i Dan-Eric församling, Missionsförsamlingen i Lidköping. Men oj, vilken skillnad i gudstjänstfirandet.

– Jag som kom från möten med spontanitet och möttes här av väldisciplinerad tystnad. Jag grät faktiskt till en början. Men allt har förändrats. Jag älskar min missionskyrka och våra hemgrupper. Vi började hemma hos oss 1973-74 och håller på ännu. Visserligen med olika deltagare och under tiden olika former, men vi tycker om detta sätt att lära känna varandra i mindre grupper.

Jag älskar min missionskyrka och våra hemgrupper!

Intrycken från barndomens sociala engagemang har satt sina spår. Det är många som under årens lopp fått stöd och hjälp av Vasti och Dan-Eric. Bland dem en flicka med narkotikaproblem. Hon blev som dotter i familjen. Under småbarnstiden lades mycket arbete på att stötta henne. På senare tid har en kurdisk familj som Migrationsverket ville flytta på, fått bo i Vasti o Dan-Erics lägenhet. Under tiden bodde de i sitt sommarhus. Det gick jättebra.

Vasti påpekar att bönen har haft och har stor betydelse i hennes liv. Gud hör bön! Gud är god!            

Inghar Främberg

Prenumerera!

Vill du få ett meddelande via epost när det dyker upp något nytt?
Du kan när som helst ta bort dig från utskickslistan.

Tidigare

En föreberedd plats

En kväll i somras när jag kopplade av i min sköna fåtölj, upptäcker jag plötsligt en bild på...

Guds vilja

Det har jag funderat på i några dagar. Men det är ett stort teologiskt ämne att lyckas få ner i...

Många rum

Jag har ganska nyligen flyttat in i ett väldigt stort hus med oerhört många rum, små vrån och...