Från köket sprider sig en härlig doft av brödbak och mat varje onsdag. Ett gäng på ca sju kvinnor i blandade åldrar jobbar frivilligt med att ordna sopplunch vecka efter vecka. De lagar nästan alltid soppan från grunden och bakar brödet själva men i onsdags såg det lite annorlunda ut. Då hade man fått köttfärslimpa, potatis, grönsaker och brunsås till en festlig avslutningslunch skänkt från Sockerfabrikens restaurang.
Gästerna slog sig ner kring borden. Det var en blandad skara i olika åldrar, som det brukar vara på soppluncherna. En del kommer i behov av en varm och nyttig portion mat men många för den fina gemenskapen och sammanhanget. Sopplunchen är öppen för alla, oavsett om man har stora ekonomiska behov eller bara vill äta en god lunch mitt i arbetsdagen. Priset för maten är en frivillig gåva.
När alla ätit sig mätta brukar församlingens diakon Yvonne Jureheim eller någon annan ta mikrofonen och säga några ord och skicka med några goda tankar för dagen. Därefter serveras kaffe och hembakta kakor eller annan efterrätt. I onsdags var det jordgubbsglass med sås och strössel och det gav riktig sommarlovskänsla.
– Det är nu nästan tio år sedan vi startade sopplunchen. Första året var vi i Baptistkyrkan och sedan flyttade vi in till Missionskyrkan, berättar Yvonne, som är initiativtagare och har drivit projektet sedan start. Vi vill skapa en kontaktyta med möjlighet för goda möten människor emellan och erbjuda en öppen och välkomnande kyrka. Det är inte bara en lunch utan vi vill skicka med något som bygger upp hela människan på fler plan än så. Efter lunchen har det därför också erbjudits andakter och gudstjänster med olika inriktningar och teman i kyrksalen under åren.
Till hösten fortsätter soppluncherna men med några förändringar. De kommer att byta dag från onsdag till torsdag och samlingen i kyrkan efteråt blir en enklare andakt med lite sång och musik samt möjlighet att ställa frågor, tända ljus och be tillsammans eller själv. Höstuppstarten blir den 7 sept.
– Vi hoppas att ännu fler ska upptäcka sopplunchen som en god plats och att alla ska känna sig välkomna, säger Yvonne.
/Rebecka Appelfeldt
