Ibland har vi diskuterat hemma om det inte är bättre med plastväxter då de ser så verkliga ut och inte kräver mer underhåll än lite damning emellanåt. Men än har vi inte bytt ut något. Det organiska livet har segrat hemma i våra krukor. Så har också mitt kontor i kyrkan blivit en fristad för de sommarväxter som inte hamnade på sopstationens kompost och överallt spirar det i olika krukor. Kontoret har dessutom blivit en slags inkubator för små Aloe Vera växter som står på parad i ena fönstret. Jag intalar mig att växterna utgör en naturlig luftrening mot alla de små partiklar som virvlar in genom kontorets lätt gistna fönster och som syns tydligt på fönsterbrädet. Om inte annat så blir jag glad av livet som fyller kontoret med klorofyll och jag tänker att där pågår fotosyntesen i all sin genialitet.
Kanske kan vi tänka lite på den kristna församlingen när vi begrundar växterna på mitt kontor. Frågan är vad en församling egentligen är, en organisation eller en organism? Är den något som enklast kan skissas på ett excelark och som djupast sett är sina stadgar, sina funktioner, traditioner och sin historia, detta kryddat med lite ekonomi och förhoppningsvis en slags vision. Eller, och nu blir påståendet lite ledande här, är vi som växterna, och då djupast sett organiska med ett slags liv som kan stimuleras till att växa och till att blomma?
I min värld är en kristen församling framförallt organisk, men där den organisatoriska sidan är mycket viktig, möjligen som ett slags skydd för det som ska växa. Kanske som en spalje eller ett vindskydd i trädgården, t o m som kantstenen, vilken hjälper växterna att hitta sin plats.
Jesus använder gärna organiska bilder i sin förkunnelse medan Paulus och även Petrus ibland är lite mer tekniska i sin beskrivning av församlingen. De kompletterar varandra på ett bra sätt och beskriver den dubbla naturen i en församling, organisk och organisatorisk.
I vår församling kan jag se hur båda sidorna har fått spira den sista tiden, både den organiska, men också den organisatoriska där exempelvis våra församlingsmöten har fått en mycket god karaktär av liv och ordning med många deltagare. Här finns också alla de “pop up”-initiativ som under en längre tid fått komma fram. Under ett antal onsdagar har vi möts till “upptäckarkvällar” av den heliga Anden, träffar som vida översteg mina förväntningar av just liv och förväntan. Hur spännande var det inte att få lyssna till människors egna berättelser om livet med den heliga Anden och hur det livet ofta är mycket mer påtagligt och vanligt än vad vi alltid är uppmärksamma på.
På tal om uppmärksamhet så ser jag hur vår lavendel och våra luktärter fortfarande spirar hemma på solsidan. Jag brukar stanna och nypa några lavendelblad, gnida dem mellan fingrarna för att sedan kupa händerna över näsan och ta ett djupt andetag. Den eteriska oljan fyller hela mitt väsen med väldoft och jag tänker att så ska det vara i kontakt med den kristna församlingen, en väldoft som gör gott i människor. Med insikten om vår organiska natur som församling och med viljan att skydda detta med en god organisation blir det möjligt i vår tid tror jag.
/Krister Liljegren