För många år sedan fick jag en tavla med texten ”Delad glädje är dubbel glädje”. Kanske känner du igen orden och även fortsättningen ”Delad sorg är halv sorg”. De där korta stroferna poppar upp då och då och jag tror att de i all sin enkelhet kan berätta något värdefullt. För att dela behöver man vara minst två personer. Ordet person är ett låneord från grekiskan och betyder egentligen ”att vända sitt ansikte till den andre”. När vi delar gör vi det ofta i konversation. Ordet konversation kommer från engelskan och betyder inte enbart att samtala. En mer korrekt översättning är ”sättet att vara”.
I mötet med en annan människa tolkas ord tillsammans med kroppsspråk, tonfall, attityder och reaktionsmönster. Sättet att vara finns där tillsammans med orden. Ruth Senter beskriver i ödmjukhet vad det innebär, att möta någon ansikte mot ansikte, sida vid sida.
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag se dig i ögonen när du talar till mig
skulle jag tänka på vad du säger snarare än vad jag ska säga när du slutat
skulle jag höra dina känslor tillsammans med dina ord.
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag lyssna utan att försvara mig
skulle jag höra utan att bestämma om du har rätt eller fel
skulle jag berätta när jag gjort bort mig och när det gick bra.
Om jag verkligen brydde mig om dig
skulle jag skratta med dig men inte åt dig
skulle jag tala med dig och inte till dig
och jag skulle veta när det är tid att vara tyst.
Jesus var noga med att möta människor i ögonhöjd. Han lyfte upp barnen i sitt knä. Han satte sig ner på brunnskanten, när han talade med kvinnan som kom för att hämta vatten. Han bad tulltjänstemannen Sackaios komma ner från trädet, för han ville möta honom på ”hans planhalva” i huset där han bodde. Jesu ord blev trovärdiga, eftersom det han sa stämde överens med hela hans person och hans handlingar. Människor ville se och höra, även ibland vidröra, om det så bara var tofsen på hans mantel. I mötet med Jesus blev människor bekräftade av en varm kärlek som löste dem från rädslan att inte vara tillräckliga.
Vad händer när jag känner mig otrygg? Ofta vill jag gömma mig, jag blir rädd för vad andra ska tycka och tänka. Jag vänder blicken inåt och undrar om jag duger, om jag lever upp till förväntningar som jag tror finns. I den känslan kan det vara svårt att se någon annan. I Johannes första brev läser vi att den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, att bli dömd eller bedömd. Gud vill att vi ska få vara fria från tankemönster, som kan begränsa gåvor och talanger att komma fram. Gud vill om och om igen bekräfta vårt sanna värde med sin kärlek genom den helige Ande.
Anden leder oss när vi vill samverka med Gud, när vi i vår tur med kärlek ser, bekräftar och uppmuntrar en annan människa. Orden person, att vända sitt ansikte till den andre, och konversation, i sättet att vara, kan få fungera som ledord i mötet med människor. Ett ömsesidigt förtroende ger även goda förutsättningar för det naturliga samtalet om tro. Här spirar möjligheten att få ”presentera Jesus i en varm gemenskap där vi växer”. Vi sjunger ibland tillsammans med barnen Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart. Vad händer när ljusets strålar i kärlek rör vid…
- olika människor i alla åldrar
- olika miljöer och sammanhang
- olika intressen och engagemang
- olika samlingar i vardag och helg
Jesus säger i Matt 5:14-16: ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”
Tänk om vi kunde räkna ut hur många människor vi tillsammans möter under en vecka. Tänk om vi kunde ana vidden av den välsignelse som når en plats, när olika personligheter med olika talanger och gåvor på ett naturligt sätt får vara i funktion. Du är varmt välkommen till kyrkan på onsdag kväll kl 18:30 för att vara med i undervisningen Upptäcka Anden. Du behöver inte ha varit med vid de två tidigare tillfällena.
Delad glädje är dubbel glädje. Gud vill också dela sin glädje. Han längtar efter att i varje människas liv få vara en person i konversation. Han vänder sitt ansikte till dig med sitt gudomliga sätt att vara.
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
/Yvonne Jureheim