Berättelser

av | 2021-12-22 | Andakter och undervisning

Julen har blivit lite av en filmens högtid, inte bara kommersialismens ☺. Bättre filmer ska ha premiär på juldagen om de ska vara något att räkna med. Streamingtjänster, men också SVT, laddar upp med otaliga filmer. Särskilt julfilmer med teman om olycklig kärlek där lösningen ofta är det oväntade mötet med huvudkaraktärens motsats. Gränslös möter allvarlig och livet förändras för dem båda.

Men här finns också andra återkommande teman som exempelvis att trots svårt motstånd (typ snöyra på en flygplats) komma hem till julen, hitta sig själv när man glöms bort av andra, inse att min familj inte är så hemsk trots allt (nu talar vi inte Fanny och Alexander), upptäcka att tomten fanns närmre än jag trodde – faktiskt inom mig själv o s v.

Kanske är just filmen som fenomen, mycket genom dess lättillgänglighet numer via streamingtjänster, vår tids berättelse vid lägerelden eller vedkaminen. Platser där legender, skrönor och historier en gång i tiden berättades i eldens sprakande och varma sken. Här satt våra förfäder och lät sig ryckas med av historier, som ofta hade en sedelärande sida. Möjligen är inte alla filmer i vår tid sedelärande berättelser…

Men vi behöver fantasin och de bilder den producerar för att hantera vår tillvaro och för att lära oss nya saker. Jesus använde ofta bilder som målades med hjälp av lyssnarens fantasi i deras inre. Lukas berättelse om Jesu födelse som börjar med ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas” väcker kanske fortfarande bilder och känslor inom oss. Vi ser något för vår inre syn. Det kan vara julkrubban med alla sina figurer och detaljer, även om de tre vise männen kom en tid senare för att fira den nyfödde konungen och kanske inte borde vara där rent tidsmässigt.

Lukas skriver vidare; ”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem.…”. Vilka bilder ser du nu? Eller när vi läser; ”De skyndade iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban”. Du kan pröva att sätta in dig själv i berättelsen och tänka att du är där. Vad ser du då och vad känner du?

Men det bästa med denna berättelse som börjar i en krubba är att den kan vara vår verklighet varje dag och inte ”bara” vara fina bilder på insidan av oss eller i en bok. Gud med oss eller Immanuel är en verklighet som julens budskap för alltid vill lära oss.

Så även om julens smäktande filmer sveper med oss i en längtan bort från den lite grå vardagen finns en verklig berättelse som du får vara med i, med hela ditt liv. Välkommen att dela gemenskapen kring krubban.

En riktigt välsignad och god jul önskar jag dig!

/Krister Liljegren

Citat Bibel 2000

Prenumerera!

Vill du få ett meddelande via epost när det dyker upp något nytt?
Du kan när som helst ta bort dig från utskickslistan.

Tidigare

En föreberedd plats

En kväll i somras när jag kopplade av i min sköna fåtölj, upptäcker jag plötsligt en bild på...

Guds vilja

Det har jag funderat på i några dagar. Men det är ett stort teologiskt ämne att lyckas få ner i...

Många rum

Jag har ganska nyligen flyttat in i ett väldigt stort hus med oerhört många rum, små vrån och...