Har du lätt eller svårt för förändringar? Oavsett så går det inte att leva ett helt liv utan förändringar, de kommer vare sig vi vill eller inte, stora som små. När omständigheter runt om oss förändras tänker jag att vi har lite olika val, oavsett om förändringen är välkommen eller inte. Vi kan sucka, tänka att det var bra som det var, förfasas över hur det kan bli och gå in i förändringen med en negativ attityd. Vi kan också sucka, tänka att det var bra det som det var, tänka att det nya kanske också kan bli bra och gå in i förändringen med positivitet. Ett annat alternativ är att backa, “jag tänker inte vara med om det inte får vara som det har varit” och ytterligare ett alternativ är att välkomna förändringen fullt ut, “det behövdes en förändring oavsett om det som har varit var bra eller inte”.
När jag möter förändring försöker jag tänka positivt även om jag inte alltid lyckas och ibland tänker jag på orden i Predikaren 3:1-8 om att allt har sin tid.
”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.”
De här orden kan vara en tröst. Gud har aldrig lovat en oföränderlig tillvaro för oss och förändringar, hur jobbiga de än må vara kan leda till utveckling, nya möten med människor, upplevelser och en större tillit till Gud.
I ett förord till Predikaren i The Message skriver Eugene H. Peterson om hur Predikaren kanske är det mest kända vittnesbördet om den meningslöshet vi människor kan känna när vi söker efter upplevelser, mening och njutning. Ett sökande som ofta bara leder till mer sökande, och så är ekorrhjulet igång och resultatet är tomhet. Peterson menar att uppgiften författaren till Predikaren har är att: “Blotta vår totala oförmåga att göra våra liv meningsfulla och fullkomliga på egen hand” och att “vi läser Predikaren för att skrubba oss rena från illusioner och sentimentalitet.”
Kanske kan det tyckas vasst men nog behöver vi det ibland. Kontentan är enkel, vi behöver Gud i våra liv och i förändringsprocesser kan det bli mer tydligt än någonsin. Vårt eget sökande efter ständiga förändringar och upplevelser baserat på makt, pengar och annat världsligt leder till tomhet men den förändring som är ledd av Gud leder till liv.
Gud vill leda dig och mig som enskilda individer men också som församling och det bästa vi kan göra är att lyssna och gå. Vi kommer inte alltid hålla med Gud, vi kommer att gå fel och ibland kommer vi till en återvändsgränd men då får vi backa och börja om.
Gud har tålamod och tänk att Han vill fylla våra liv med liv och genom honom har vi mening. Med den tryggheten är det lättare att genomgå förändringar, Gud är densamme och varje steg med honom är ett steg i rätt riktning. Kom, nu går vi tillsammans!
All välsignelse!
/Tina Hjortlinger