Du och jag tillsammans blir ett vi. Men det fina med detta vi är att det inte behöver vara begränsat till endast oss två. Egentligen finns det ingen övre gräns för ett vi. Det kan ju rymma hur många som helst. Vid ett tillfälle såg jag hur man med någon form av datorsimulering ställt alla människor som finns på jorden på ett kort av New York från ovan och om jag minns det rätt så var bara en del av stadens yta täckt av alla människor.
Bilden är en bra illustration av hur våra perspektiv kan behöva utmanas ibland. Hela jorden för övrigt var ju i så fall tom på människor. Nu är det naturligtvis så att 8 miljarder människor inte kan stå tillsammans på en begränsad yta, men jag gillar utmaningen i tanken. Tanken som säger att det finns plats för många när vi talar om ett vi.
Kristen tro har sitt avstamp i ett vi, först och främst i treenigheten som utgör ett vi, men där Gud vill bli fler i detta vi genom livets tillkomst och senare genom Jesu försoning på korset. Kosmos blir till genom denna vi-längtan och detta kosmos blir försonat av samma vi-längtan.
Här finns ingen begränsning, alla är välkomna in i detta vi, från skapelse till försoning. Vem vi än är står denna sanning fast. Här kan min och din tanke bli begränsad av teologisk skolning, uppväxt, överförda sanningar, värderingar i samtidens kontext m m. Kan det verkligen gälla alla? Om vi tittar på den kristna kyrkans tidiga ursprung och dess kerygma, utåtriktade förkunnelse, så var det en tydlig inbjudan till hela världen. Ok, de fick också kämpa med nedärvda och ibland kanske begränsande religiösa tankar och många kyrkomöten har hållits genom åren om olika frågor, men ofta hittar den kristna kyrkan tillbaka till denna inkluderande vi-tanke.
Kanske behöver vi idag göra en liknande resa tillsammans i vår församling där vi får utmana det som möjligen begränsar vår tanke om ett vi. Att se hur vårt vi som församling kan rymma så många fler, kanske människor som tror och har trott att de inte får plats av olika skäl. Vid ett restaurangbesök sa min bordsgranne att han gillar Equmeniakyrkan för dess tanke, som han uttryckte det, “bara Jesus sitter ned vid bordet så är det ok hos er!” Jag blev först lite ställd och tänkte, men så enkla är vi väl ändå inte? Bordsgrannen hade nio år av högre studier inom bl a teologi med sig så han borde veta vad han pratar om tänkte jag och jag tror att poängen är den där inkluderande inbjudan som Jesus står för. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Skynda dig ner, Sackaios, idag skall jag gästa ditt hem. Alla människor behöver få utrymme och plats att sitta ner vid bordet med Jesus. Vi behöver komma ihåg att en lärjunge inte är en färdig Jesu efterföljare, blir aldrig helt färdig, men vill följa och lära sig av någon den litar på och utmed vägen sker tillväxten i livet.
Så om hela jordens befolkning kan rymmas på Manhattan så kan många fler få plats kring det bord vi delar i vår församling som vi kallar Lidköpings Missionsförsamling. Mission är utsändning på uppdrag, ett uppdrag som inte bygger gränser och staket, men gör dig och mig, oss, till vägvisare till Kristus.
Allt gott,
/Krister Liljegren
Citat: Matt 28:19 & Luk 19:5 (Bibel 2000)