Så är det dags för ännu en tacksägelsegudstjänst, nu på söndag kl 11, då vi i tacksamhet får säga farväl till Truvegården som vår plats för ungdomsarbete och gudstjänster. Jag ringde upp Britt-Marie Augustsson för att få en bättre känsla för vad Truvegården betydde för dem som växte upp i Filsbäck.
Britt-Maries familj var nära granne med Allan och Dagny Sahlberg och hon sprang redan som liten in till dem ibland. Det var därför naturligt att hon som femåring 1965 började i söndagsskolan i Truvegården, som då bara var tre år gammal. Britt-Maries föräldrar var inte aktiva i kyrkan men Britt-Marie kände sig snart hemma i gemenskapen.
Söndagsskolan hade tre klasser som var uppdelade efter åldrar, från 5 till 13 år. Britt-Marie minns lärare som Birgitta Helleback, Ingrid Allén och Gunnel Johansson (senare Sahlberg). Lektionerna började med en samling för alla barn, med bibelberättelser och sång. Det var också viktigt att ge till missionen, den legendariska sparbössan fanns där med den afrikanska pojken som bockade varje gång man stoppade ner en slant. Barnen fick också gå fram och sjunga en sång inför alla barnen om de ville. Söndagsskolan varade i en timme med början 9:30. Efter halva tiden delades gruppen upp för mer åldersanpassade aktiviteter. När Britt-Marie blev lite äldre hjälpte hon till som hjälplärare och senare också som lärare. Britt-Marie berättar också med glädje om de härliga sommar- och julfester som hölls med söndagsskolan på Truvegården. Britt-Marie minns hur Allan Sahlberg fanns med överallt och fixade med Truvegården. Barnen kallade honom för Truvegårdens hustomte.
Efter konfirmation inom Sävare församling tog Lena Eklund med sig Britt-Marie in till kyrkans ungdomskör. Hon fick också vara med i Birgitta Hellebacks scoutpatrull där.
Hon var också med i ungdomsarbetet i Truvegården som leddes av Hjördis Jansson. Så småningom kom även nying och scout till Truvegården och Britt-Marie var då ledare i flera av de grupperna. Under den här tiden lämnade Britt-Marie sig till Gud på ett tältmöte på Skogshyddan, det var många personer i Truvegården och i kyrkan som hon tackar för att de hjälpte henne fram till att ta det steget.
Mycket annat hände också i Truvegården under Britt-Maries ungdomsår. Det var vävkurser, symöten, auktioner och annat. Då jag frågar vad som gjorde tiden i Truvegården så speciell svarar Britt-Marie att där möttes de flesta från Filsbäck. Det var ett litet, väl sammanhållet samhälle där alla kände varandra och man kunde som barn fritt springa mellan husen. Där det var lätt att bli sedd och vara sig själv.
Jag tror mig nu bättre förstå de känslor av vemod, sorg och tacksamhet som Britt-Marie ger uttryck för inför försäljningen av Truvegården. Det är inte bara byggnaden hon kommer att sakna utan lika mycket den speciella anda och känsla som fanns hos människorna där.
/Håkan Hellbergh
Julfest 1974
Sommarfest 1974