Har du någon gång fått frågan om du har ett favoritbibelord? Jag får den frågan ibland och när jag var yngre hade jag ett bibelord från Sefanja bok som jag svarade varje gång. Idag är svaret ett annat: “Nej det har jag inte!” Jag har inte ett ställe som jag ständigt återkommer till utan jag har flera verser och berättelser som jag tycker mycket om, som talar till mig på olika sätt och som betyder mycket beroende på var jag befinner mig i livet. En av de bibelberättelserna är den om Marta och Maria som vi kan läsa i Luk 10:38-42.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker om den bibelberättelsen men varje gång jag läser den säger den något till mig. Vi får här berättat för oss att Marta far omkring i hemmet och vill ordna för gästerna medan Maria sätter sig vid Jesu fötter för att vara nära och lyssna till honom.
Jag är själv en “Martatyp” som har svårt att koppla av om inte allt är i ordning fast jag vet att jag ibland borde och skulle må bättre av att sätta mig ner, vara nära och lyssna aktivt. Med det sagt tänker jag att jag får en liten tillsägelse genom den här berättelsen och det är ju aldrig roligt. Fast ibland är det nödvändigt. Jesus är inte arg, inte anklagande utan talar sakligt om att Maria har valt det som är bättre, han säger inte att det som Marta har valt är dåligt.
Vi människor är olika, prioriterar olika och ibland kan vi behöva hjälpa varandra på ett kärleksfullt, sakligt sätt att prioritera det som är bättre – eller kanske ska jag också tillägga, det som är viktigare.
Snart startar en ny termin med allt vad det innebär. I vår församling väntar förändringar då nya människor ska börja arbeta hos oss. När förändringens vindar blåser tror jag att det klokaste vi kan göra är att sätta oss vid Jesu fötter, lyssna till honom och sedan resa oss upp och gå dit han pekar. Om vi inte gör det i den ordningen är det så lätt att vi springer åt fel håll.
Under vecka 35 kommer vi att ha en aktivitetsfri vecka med bönesamlingar varje kväll i kyrksalen. En enkel stund där vi alla får vara ”Marior”. Du kan vara med en stund eller hela tiden, tända ett ljus eller bara sitta ner i bänken, ta upp en sång eller vara tyst, be högt eller stilla, det viktigaste är vart våra hjärtan är vända.
Jag ser fram emot att börja höstterminen tillsammans vid Jesu fötter.
Guds välsignelse!
/Tina Hjortlinger