På gården utanför huset där jag bor finns en härlig uteplats och där är det skönt att vila en stund efter jobbet. Försommartid innebär ofta både solsken och regn, precis vad som behövs för god växt, men nu har det i flera veckor varit soligt mest hela tiden. I juni ska växtligheten vara ung och fräsch och bära den där starka ljusgröna färgen, för att sedan efter midsommar skifta i mer mörka nyanser. Jag njuter av rabatten runt uteplatsen som kantas av daggkåpor. Jag längtar efter behövligt regn och att se vattendroppar ligga som skimrande pärlor på daggkåpans blad.
Kanske tycker du som jag, att nygräddad rabarberpaj med krämig vaniljsås hör till försommarens ljuvligheter. Tänk att de smakrika stjälkarna har kraft att bära upp plantans stora blad. Ofta sitter flera stjälkar tätt intill varandra och de väldiga bladen täcker tillsammans hela ytan likt ett stort paraply. Har regnet verkligen en rimlig chans att vattna jorden?
Om plantan inte var så genialiskt skapad, skulle inte en enda droppe vatten nå dess rötter. Tittar man noga kan man se att det vidsträckta bladet är vänt uppåt som en lutande skål, som mynnar ut i en punkt där stjälken tar vid. Om du skurit rabarberstjälkar till kräm, paj eller marmelad har du säkert upptäckt att det längs med stjälken finns liksom en urgröpt ränna. Regnvattnet samlas upp tack vare bladets skålform och tas emot av stjälken, som sedan med hjälp av rännan leder vattnet ner till marken. På så sätt förses rötterna med vatten och plantan torkar inte ut.
Stora delar av jordens yta täcks av vatten, ungefär 70%. Vatten, denna kemiska förening av väte och syre, är absolut nödvändigt för allt känt liv på jorden. Vi vet mycket väl vad som händer när vatten saknas. Om det inte regnar tillräckligt under en sommar, torkar växtligheten snabbt. Glömmer vi att vattna blommorna regelbundet där hemma vissnar de och ibland repar de sig aldrig utan dör.
Rent, färskt vatten är mycket viktigt för hela mänskligheten. I rapporter kan man läsa att tillgången till säkert dricksvatten har minskat stadigt i nästan alla delar av världen de senaste decennierna. Några observatörer menar att mer än hälften av jordens befolkning kommer drabbas av vattenbaserad sårbarhet inom en snar framtid.
Denna vetskap hjälper oss att än mer förstå visheten hos Jesus, när han använder bilden av vatten, för att berätta om törsten av ett helt annat slag. Vid ett tillfälle, när Jesus talade till folket, reste han sig upp och ropade med hög röst:
”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger. Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få.” (Joh. 7:37-39)
Några kapitel tidigare i Johannes evangelium säger Jesus: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom med ett flöde som ger evigt liv.” (Joh. 4:14)
Här menar Jesus den existentiella törsten i en människas inre, längtan efter:
- att möta ett Du, som med ovillkorad kärlek ser och bekräftar
- att höra orden kom till mig, som berättar att jag är efterlängtad
- att ta emot förlåtelse för det som blivit fel, att få erfara ett inre helande
- att tacka ja till den som erbjuder sin goda närvaro i alla lägen, till och med efter döden
Det finns ett svar på denna längtan: ”Den som tror på mig, säger Jesus, blir aldrig mer törstig.” Den djupa törsten möter den sanna källan!
På samma sätt som rabarberplantans blad vänder sig uppåt för att ta emot regnvatten, så längtar Gud efter att vi ska vända oss till honom så att han får fylla oss med levande vatten, den heliga Anden. Gud vill med sin kärlek välsigna oss så rikt, att den spiller över till andra i vår närhet. Tänk att få finnas där, när någon bejakar sin törst efter Gud och vill ta emot Jesus i sitt liv och så fyllas med Andens hjälp att leva.
Profeten Jeremia använder bilden av ett träd, när han talar om människans tillit till Gud. ”Välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan. Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Ty om än hetta kommer, så förskräcks det inte utan bevarar sina löv grönskande. Och om ett torrt år kommer, så sörjer det inte och upphör ej heller att bära frukt.” (Jeremia 17:7-8)
Jag vill önska dig en vilsam och skön sommar med tid att bara vara, med goda tillfällen att reflektera, kanske över orden att sträcka ut sina rötter till bäcken.
”Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.” (Psaltaren 63:2)
Guds rika välsignelse! Du vilar i Herrens goda händer!
/Yvonne Jureheim