Jag har ganska nyligen flyttat in i ett väldigt stort hus med oerhört många rum, små vrån och skrymslen. Min erfarenhet av när man har tomma rum och skrymslen är att dessa har en tendens att fyllas med saker. Ibland med saker som är väldigt vettiga och rimliga, men ibland så fyller vi dem med saker som vi knappt reflekterar över varför de hamnar där, eller varför vi sparar på det. Jag minns garaget hos mina morföräldrar i huset som växte upp i. Det var fullt med både roliga prylar och verktyg, men också grejer som egentligen bara låg där och väntade på att antingen skänkas eller slängas. Att försöka få in en bil där, som från början var tanken, det var ju bara att glömma. Jag och min bror har gjort en likande sak i vår sommarstuga, vi har fyllt en friggebod med saker som vi tror att vi en dag kommer att behöva, men ska jag vara ärlig med mig själv så vet jag knappt vad jag har där i. Att försöka sova, eller använda denna friggebod så som den blivit använd tidigare år är i stort sätt en omöjlighet just nu.
I detta huset som jag nu flyttat in i fanns ett rum förberett för mig att få flytta in i. Detta får mig att tänka på när Jesus säger till sina lärjungar ”I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er (Joh 14:2).” Oavsett hur bildligt eller bokstavligt det är så ordnar Jesus en plats för oss i vår Faders hus. Hur underbart är inte detta? Precis som jag i mitt nya boende har visats omsorg, omtanke och försyn, så visar Jesus oss det på samma vis, fast på en plats så fantastisk att vi troligtvis inte kommer förstå det till fullo förens vi är där.
Det här är ju inte bara ett hopp om framtiden, utan något som vi kan få börja uppleva redan nu i vår vandring med Jesus. Han har redan lovat att vara med oss, leda oss och bära oss, så delar av det fantastiska hoppet vi har i Honom kan vi redan nu få ta del av. Jag vet däremot att jag i min vandring med Jesus insett att jag har en del rum och skrymslen i mitt inre som jag behövt rensa ut för att göra plats åt Honom och finner fortfarande rum i mitt hjärta där Jesus uppmuntrar mig att städa lite och ge Honom lite mer plats.
Min upplevelse är att det ibland är lite väl lätt att fylla mitt liv och mitt inre med saker som inte gör någon nytta varken i mitt egna liv eller mina medmänniskors liv. Kanske känner du samma sak. Jag uppmuntrar och uppmanar först och främst mig själv nu, men också du som läser; om Jesus förbereder ett rum åt oss i evigheten, låt oss också då förbereda ett rum åt Honom här och nu.
// Noa Holst