Där jag sitter på sängkanten och gnuggar sömnen ur ögonen når solens första strålar mig in genom persiennerna. Idag är det en sån vårdag man längtar efter. När vi kör in på kyrkans parkering är där redan fullt med bilar, cyklar och så givetvis kvinnor. På väg till min plats vid bordet surrar det i luften av allt småprat kring borden. Det praktfulla frukostbordet är dukat med allt gott man kan önska kring en sån här frukost.
Alla biljetter är sålda så eventet drar mycket folk. När de flesta ätit rent på sina tallrikar bärs den läckra tårtan in, ca 2 m lång. Idag ska det firas att vi haft kvinnofrukost sedan 20 år tillbaka. Marietta Nyberg berättar om detta. Tack för att du och de andra damerna drog igång detta. Tack till alla er som gör detta år efter år.
När alla tagit sig en bit av tårtan och sitter på sina platser tar dagens föreläsare Kristin Jansson vid. Många känner säkert till henne med det namn hon tidigare använde, Ingela, nämnd som bedragerskan som kom hem till Sverige efter att ha suttit i fängelse i Etiopien i åtta år. Detta finns att läsa om i hennes bok “Mina åtta år i Kality”.
Kristin berättar att hon växte upp några mil ifrån Lidköping som barn. Växte upp på landet med djur, bla hästar och alla möjliga maskiner. Hon hade mamma och pappa och är en av sju syskon. Hon hade en stor frihet under uppväxten men allt var inte i ett gyllene skimmer. Båda föräldrarna konsumerade alkohol flitigt. Pappan var oftast en gladlynt man som arbetade som bilförsäljare, Kristin avgudade sin pappa samtidigt som rädslan fanns där och han kunde bli våldsam.
Hon ville dock bort och sökte sig till keramikutbildningen i Lidköping. Under den tiden träffade hon mannen hon trodde var den rätte, han visade sig vara kontrollerande och våldsam. När hon tillslut kunde bryta sig loss så startade pappan och hon en firma där äldre bilar “snyggades” upp och såldes som nya. Det höll ett tag sedan la pappan ner firman. Hon träffade nya män i och med detta arbete hon haft där det med skygga bilaffärer som ledde till kriminalitet.
Så kom den dagen när hon häktades och i väntan på att få sin dom mötte den man sa att de skulle börja om utomlands. De tog sig igenom Europa för att nå Etiopien i Afrika där mannen hade planer. Firman där gick bra men det kriminella var där med indrivare av de som skulle ha betalt. En dag blev hon fängslad igen och fick ett straff utmätt för 55 år som sedan blev till 25 år.
Där i fängelset med totalt 100 dömda kvinnor på samma ställe började Kristin be, till en Gud hon bett till under sin tonårstid när allt var som mörkast. Här i Kality tog hon och började läsa Bibeln. Allt på egen hand, hon hade inte varit i kontakt med någon kyrka. I fängelset fick hon vänner och möttes av kärlek. Något hon alltid saknat i sitt liv. Hon blev mycket svårt sjuk många gånger och fick opereras där mycket av sjukhus här i Sverige saknar. En av de kvinnliga vakterna , de fick en nära relation, började arbeta på att Kristin skulle få lämna Kality och komma hem till Sverige igen. Hon hade varit så nära att dö vid flera tillfällen, denna kvinna tyckte hon borde få dö i sitt hemland.
Till sist gick det igenom att hon skulle få lämna fängelset och Etiopien. Kristin har sedan dess helt vänt på sitt liv. Gud finns i hennes liv, hon har blivit trygg i sig själv och tror på ödmjukhet och förlåtelse, har utbildat sig och arbetar idag som skolkurator. Hon vill ägna sig åt att hjälpa barn. Har en ny man som är tvärtemot de andra hon haft innan. De har 3 barn som är familjehemsplacerade där. Gud har gett henne KRAFT!!
Det var en omvälvande föreläsning där flera tårar torkades bort från oss åhörare. Nu ska undertecknad läsa hennes bok.
/Marie Andersson