En kväll i somras när jag kopplade av i min sköna fåtölj, upptäcker jag plötsligt en bild på väggen. Solen strömmar in genom fönstret och vidare genom ett skåp med glasväggar som står där intill. I skåpet finns det dessertskålar, också de av glas. Solstrålarna får leta sig fram genom flera lager av glas för att bli synliga på tapeten. Bilden finns där en kort stund och jag fångar den med kameran i mobilen. Tillsammans med lite fantasi funderar jag ett tag. Liknar den något? Som alltid ligger ju tolkningen i betraktarens ögon.
Jag blev påmind om bilden, när jag härom dagen försökte minnas berättelsen om den lille pojken som med sin mamma besöker en gammal kyrka. Med pigga ögon tittar han noga på figurerna som är avbildade i de stora kyrkfönstren av färgat glas. Till slut viskar han försiktigt; Mamma, nu vet jag vad ett helgon är. Det är en människa som släpper igenom ljuset.
Enligt kyrkoåret heter lördagen som kommer Alla helgons dag och söndagen Alla själars dag. Det är något speciellt med den här helgen. Många går till kyrkogården för att minnas sina nära och kära. I den mörka och lite kyliga novemberkvällen ska jag tända mina ljus tillsammans med hundratals andra. Minneslunden vid Hoppets kapell förvandlas för några dagar till ”ett hav av ljus”. Så vackert!
Här möter man en ström av människor, från det lilla barnet på pappas arm och vidare genom alla åldrar till den som behöver stöd av sin rollator för att orka gå. I ljuset av marschaller är det svårt att urskilja ansikten, men det är inte viktigt. Alla är där för att tänka på de sina. Det är lugnt och stilla och man hör bara ett svagt sorl av röster. Tankar, som lätt skjuts åt sidan av vardagens många gånger höga tempo, får nu en naturlig möjlighet att komma fram. Vad händer när livet tar slut? Vem är Gud? Tar han emot mig? Det känns som om hinnan mellan liv och död är tunn.
Guds kärlek gäller alla. Han längtar hela tiden efter gemenskap med varje människa, en relation som sedan fortsätter på platsen som han förberett, där frid och rättfärdighet bor. Jesus säger: ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är.”
Vi kan tacka ja till den platsen. Hur gör man det? Det är inte som att boka rum på ett hotell, som man dessutom måste betala dyrt för. Jesus har själv tagit hela kostnaden. Det sker när han dör på korset. Det finns en plats reserverad för var och en som vill ta emot honom i tro. ”Åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn.”
Är min tro tillräcklig? I frågan finns en ärlig längtan att få tillhöra Gud och svaret är JA. Relationen till Gud har ingenting med människans prestationer att göra. En tro stor som ett litet senapskorn räcker. Här kan sanningen om Gud gro och sedan växa. Jag tror att…
Jesus är Guds son
han dog, begravdes och uppstod
han förlåter mig när jag ångrar tankar, ord och handlingar
Jesus är enda vägen till ett evigt liv hos Gud
Ingen har förmågan att fullt ut förstå allt och här vill Guds Ande hjälpa oss att ändå känna tillit.
”Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se.”
En gång kommer allt vara glasklart. ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild, då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad, då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.”
Citat Bibel 2000: Johannes evangelium 14:1-3, 1:12, Hebreerbrevet 11:1 och 1 Korintierbrevet 13:12
Yvonne Jureheim