Vid ett tillfälle behövde jag en bild på Missionskyrkan. Tidigt en vacker morgon i härligt solsken passade jag på. Ödmjukt fick jag böja mig ner för att lite underifrån hitta en bra vinkel. När jag senare tittade på bilden upptäckte jag att både kyrktorn och vattentorn fanns med. Härligt! Mitt kontor i kyrkan har fönster mot det vackert murade gamla tornet. Där kan blicken vila en stund när tanken behöver en paus.
För ett antal år sedan fanns det möjlighet att komma upp i vattentornet, som uppfördes 1899-1902 enligt ritningar av arkitekt Ernst Torulf. Efter väldigt många trappsteg till översta avsatsen öppnar sig en fantastisk vy över vår vackra stad. Andfådd och svettig ångrar man inte ett enda steg, när man i förtjusning kan titta ut över stans kvarter inramade av raka gator med insprängda grönområden här och var. Ovanifrån ser man tydligt att Missionskyrkans läge stämmer bra med uttrycket ”kyrkan mitt i byn”.
Utanför kyrkan mot Esplanaden står det stora korset, som med sin belysning på baksidan nattetid lyser upp tegelväggen bakom. Korset är den världsvida kyrkans främsta symbol och det finns en tydlig förklaring till det. När Jesus dör på korset ropar han; ”Det är fullbordat!” I vardagligt tal använder vi sällan ordet fullbordat, vilket betyder att utföra ett arbete till slut, så att ingenting återstår att göra. Uppdraget Jesus hade kan vi läsa om i Filipperbrevet 2: 7-11. ”När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.”
Bara ett par meter från det stora korset, finns på kyrkväggens insida också ett kors, kyrksalens vackra träkors. Bakom korset finns en stor ring i glänsande metall. Tittar man riktigt noga kan man i den stora ringen se tre mindre ringar som går lite i varandra. Här tänker jag på trosbekännelsens tre delar som tydligt beskriver vem Gud är: Fader, Son och helig Ande. Vägen genom nåden, som konstverket heter, är designat av konstnär Stig Carlsson. Genom Jesu död och uppståndelse är vägen till Gud öppen för varje människa som med sin längtan vänder sig till Jesus. ”Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn.” (Joh 1:12) Församlingen vill vara den plats där människor får möta Gud och bekräfta en tro på honom.
Tillbaka till bilden i början. Ser du att morgonens låga solstrålar ger en skuggbild av ett träd på kyrkväggen? Jesus talar till oss i den bilden, han säger: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15:4-5)
September är månaden då vi ser frukträdens genar digna av mogen frukt. September i församlingens liv innebär planering och goda förberedelser för att möta människor i alla åldrar. Jesus påminner oss om att bli kvar i honom. Då mognar andens frukter: kärlek, glädje frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal 5:22-23) Gud hjälper och stöder oss genom Anden, så att vi på båda sidor om kyrkväggen kan spegla hans kärlek i ord och handling till människor vi möter.
Med hopp om en välsignad höst!
/Yvonne Jureheim