Så går vi in i påsken 2025, för att dag för dag leva med i evangeliernas berättelser om påskens drama. Vi har under påsken flera samlingar där vi följer texterna för vad som berättas om just denna dag, varmt välkommen att delta i dessa. Befinner du dig på annan ort firas påskens gudstjänster i alla kyrkor, sök dig gärna dit för att i gemenskap med andra kristna ta del av påskens budskap.
Påskens drama inleds på torsdagen, då Jesus åt den sista måltiden tillsammans med lärjungarna. Jesus visste vad som väntade honom och han försökte förbereda lärjungarna på vad som skulle komma. På lärjungarnas näthinnor levde nog triumfen från intåget i Jerusalem kvar, med folk som bredde ut mantlar, viftade med palmblad och hyllade Jesus som en kung (även om det var en enkel åsna han red in på). Flera av dem föreställde sig nog ett maktövertagande där romarna skulle drivas ut från Jerusalem. När de ligger till bords för påskmåltiden börjar Jesus istället prata om att att någon av dem ska förråda honom, sedan delar han brödet och vinet med dem och säger att det är hans kropp och blod, “förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse”. Så bryter de upp från måltiden och beger sig mot Olivberget, Jesus fortsätter med att säga till dem att de alla under natten ska komma på fall för hans skull. I Getsemane kämpar Jesus med ångest inför det som väntar honom, han säger till Petrus, Jakob och Johannes att han är “bedrövad ända till döds” och ber dem stanna och vaka med honom. Jesus kastar sig till marken och ber “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill.” Lärjungarna har inte orkat vaka utan sover när Jesus kommer tillbaka till dem. Detta upprepas två gånger innan folkhopen kommer för att arrestera Jesus. Efter tumult skingras lärjungarna, Petrus följer efter Jesus på avstånd.
Jesus förs till Kajafas hus och frågas ut av översteprästerna och rådet. Jesus är tyst genom utfrågningen innan översteprästen till slut tvingar Jesus att säga dem om han är Messias, Guds son. Jesus svarar med orden: “Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på ett moln.” Detta svar leder till att översteprästerna sliter sina kläder, spottar Jesus i ansiktet, örfilar och slår honom. De beslutar sig under fredagens morgon för att försöka få Jesus avrättad.
Under fredagen hamnar Jesus inför den romerske ståthållaren Pontius Pilatus som är den som kan besluta om en avrättning. Pilatus frågar Jesus “Du är alltså judarnas kung”, Jesus svarar “Du själv säger det”. I övrigt är han tyst trots alla anklagelser. Folket väljer sedan att frige mördaren Barabbas, inte Jesus, så Pilatus låter prygla Jesus och utlämnar honom sedan till att korsfästas.
Vid residenset samlas hela vaktstyrkan kring Jesus, de drar av honom kläderna, kränger på honom en röd soldatkappa och vrider ihop en krans av törne som de satte på hans huvud och sätter en käpp i hans hand. De hånar Jesus, spottar på honom, slår honom med käppen i huvudet innan de sätter på honom hans egna kläder igen och för bort honom för att korsfästa honom.
På vägen mot Golgata tvingas Simon från Kyrene att bära korset. Väl framme korsfästs Jesus under en skylt med anklagelsen “Detta är Jesus, judarnas konung”. Vid sjätte timmen faller ett mörker som varar varar i tre timmar. Jesus ropar ut sin ångest “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Efter att han ropat en andra gång ger han upp andan. I samma stund brast det tjocka vävda tygstycket i templet som kallades förhänget, det som avskilde utrymmet som kallades det allra heligaste. Det blev jordbävning, jorden skakade och klippor rämnade. Officeren och soldaterna som bevakade Jesus grips av stark fruktan när de får se vad som händer och uttrycker “Den mannen måste ha varit Guds son”.
Jesu kropp lämnas under kvällen ut till Josef från Arimataia, en rik man, som låter svepa Jesu kropp i rent linnetyg och lägga kroppen i en ny grav som han låtit hugga ut åt sig i berget. En stor sten rullas sedan för ingången. Pilatus ser till att graven bevakas.
När kvinnorna kommer till gryningen efter sabbaten blir det återigen jordbävning, stenen rullas undan och kvinnorna får bud av änglar att Jesus inte längre finns här för han har uppstått vilket de också får i uppdrag att meddela lärjungarna. Så går budet om uppståndelsen från änglar till kvinnor till lärjungarna och vidare till oss i påskdagshälsningen: “Jesus är uppstånden – ja, han är sannerligen uppstånden”.
Utvecklingen som denna påsk kom att ta var inget som lärjungarna hade kunnat föreställa sig på förhand. Trots att Jesus försökt förbereda dem både på död och uppståndelse var detta inte något väntat scenario. Hur tankar och känslor gick hos lärjungarna under påskens dygn vet vi inte mycket om, men när de nås av kvinnornas hälsning är de ivriga att se med egna ögon om det de får höra verkligen kan stämma.
Vi som har hela berättelsen från början till slut och även vet vad som följer därefter får påminna oss om det stora i påskens budskap: Jesus dog för mig, tog mina synder på sig, för att jag genom Hans uppståndelse får evigt liv genom att tro på och bekänna Jesus som Guds son.
Bloggen är skriven utifrån Matteus berättelse om passionsdramat i Bibel 2000.
/Camilla Nordström