Något som i många sammanhang har sagts kring nyår är ”Nytt år med nya möjligheter” och ”Har du något nyårslöfte?”.
Att vi kliver in i ett nytt år kan jag känna är lite spännande och exalterande; vad ska hända detta året, vad har Gud förberett för mig och mitt sammanhang de kommande 12 månaderna och vågar jag följa Honom in i det? Jag gillar och kan uppskatta dessa tankarna och känslorna, men egentligen så är det ju inte så mycket som ändras från 31/12 till 1/1, eller? Vi är desamma, sammanhangen vi sitter i är desamma och människorna vi umgås med är i stort sätt desamma… Men det är ändå något som händer när 24’an blir en 25’a, det ger ändå en känsla av möjligheten till nystart.
Den här klyschiga tanken med ”Nytt år med nya möjligheter” och ”nyårslöften” är något som jag upplevt har försvunnit lite de senaste åren. Detta kanske bara är min erfarenhet, men jag har upplevt att detta har skiftat till att jag vill inte lova mig själv något ifall jag inte lyckas hålla det, eller tänk om någon skulle hålla mig ansvarig till det jag önskade göra eller hade hoppats på att lyckas med. Min erfarenhet är att det finns en rädsla kring att misslyckas, eller att någon skulle hålla oss ansvarig till det som vi ”borde” ha gjort.
Men vad är då detta ”misslyckande”? Det ända som egentligen händer är ju att det inte är(eller blir) någon skillnad på livet nu och innan, vi går ju inte bakåt. Hade man som nyårslöfte att börja träna och missar ett pass då och då, eller en månad eller tre, så har vi ju inte gått bakåt eller hur. Vi tog bara några steg (eller inga alls) framåt och sen stannade vi. Men vad händer om vi testar detta med någon som håller oss ansvarig? Inte någon vi räds för som står med pekpinnen, likt storebror ser dig, eller som basunerar ut när vi misslyckas och får oss att skämmas över att det plötsligt av någon anledning inte gick som vi tänkt. Utan någon som istället snällt ställer frågan; hur går det med träningen? Eller; va tråkigt att det inte gick att få till ett träningspass denna veckan, det är bara att ta nya tag nästa vecka! Eller möjligen; vill du träna eller gå en promenad mig i veckan som kommer?
Eller kanska frågorna som många av oss sist av allt önskar få höra; Hur har du det med Jesus? När läste du bibeln senast? När bad du senast? När läste du din bibel senast? När lovsjöng du senast? Hur är ditt personliga andaktsliv? Och vi gillar ju inte dessa frågor för svaret är ju i 99 fall av 100 att det kan bli bättre. Oavsett hur nyttigt, bra eller uppbyggligt det är för oss och våra sammanhang.
Min uppmuntran till mig själv, men också till er detta nya år att sätta ett mål, ett löfte, eller bara en önskvärd längtan med året, som kan skapa en positiv och önskvärd förändring i våra liv. Som att läsa ett stycke ur bibeln varje dag, eller avvara 10 min till bön eller lovsång i vardagen. Något som vi vet kommer göra gott för våran relation med Gud. Dessutom uppmuntrar jag också mig själv, men också er att hitta någon som kan hålla oss ansvariga till vad det nu är för beslut som vi fattar och i det hjälper oss att fullfölja det som vi önskar få gjort eller nå under årets gång. Skulle vi sedan glömma bort vår önskan, eller falla kort, så tar vi bara nya tag. Faller vi kort i februari så måste vi ju inte vänta tills nästa nyår med att börja om, utan det går att ta nya tag dagen därpå eller när orken väl är tillbaka.
Med detta vill jag önska er alla god fortsättning och hoppas att vi alla tar tillvara på det här nya året som Gud har skänkt oss med de olika möjligheterna som vi har och på nytt söker, prisar och följer Honom in det som ligger förberett för oss i 2025.
Noa Holst