Leif Larsson från Söne gick bort i oktober i år efter flera års lidande i cancer. Han växte upp i Botten under knappa ekonomiska förhållanden men i en varm kristen miljö. Mamman dog när han just blivit tonåring. Men längtan ut i världen fanns där och Leif var tidigt klar över att utbilda sig till ingenjör. Små omständigheter fick inte hindra honom. Att kämpa för sin tro var ett ungdomslöfte.
Strax före sin död skrev han sin självbiografi Att lyfta människor. Det är en spännande läsning som skildrar en klassresa från en påver barn- och ungdomstid till en hög ställning i samhället.
Pojken från Botten hade läshuvud och ingenjörsdrömmen uppfylldes genom brevkurser på Hermods och senare en teknisk doktorsgrad med tillhörande forskning.
Som färdig ingenjör hamnade Leif på Flygmotor i Trollhättan. Under sin fritid engagerade han sig i pingstförsamlingens hjälpsändningar till Rumänien, som väckte hans i missionsintresse.
Leif steg i graderna till vd och ansvarig för utvecklingen av styrfunktionen JAS-39 Gripen i Linköping. Den 8 augusti 1993 hände det som inte fick hända. Under en avancerad flyguppvisning vid Vattenfestivalen i Stockholm störtade planet på Långholmen, 30 meter från Västerbrons brofäste. Piloten sköt ut sig och inte någon av de tiotusentals åskådarna på bron skadades. Ett Guds under.
Efter tio år som professor och rektor vid Högskolan i Skövde flyttade Leif till hemtrakterna och engagerade sig i MAF, Mission Aviation Fellowship, med 130 flygplan och verksamhet i främst Afrika och Asien. Som vd för den svenska avdelningen arbetade han upp företaget från en blygsam tillvaro till betydande omfattning.
Trots att Leif förstod att hans dagar var räknade fortsatte han att arbeta med MAF och hålla kontakt med missionärer och u-landsarbetare och inte minst ordna sjukflygningar över oländig terräng i väglösa länder.
Boken är på alla sätt läsvärd och skriven tillsammans med författaren Stina Jonsson från Kållandsö. Rekvireras från Semnos förlag. Björkgatan 9, 331 51 Värnamo.