Vad tycker du om att komma till en ny miljö som du inte vet någonting om?
Själv tycker jag att det är jättejobbigt och tankarna och funderingarna går högt och lågt inför första besöket i en okänd miljö. Vad har de för sociala koder på den här platsen? Har jag klätt mig rätt? Hur gör jag när jag ska ta mig an olika saker i den här nya miljön?
För att förtydliga vad jag menar ska jag ge ett exempel.
Jag är periodare när det gäller träning. Jag har tränat ganska mycket i mitt liv men nu har jag haft ett väldigt långt uppehåll. Jag märker det på min hälsa och min ork så för ett par veckor sedan tog jag tag i det och köpte mig ett 10-kort på Friskis och Svettis.
Jag har varit där förut men det är mååånga år sedan så en hel del har förändrats sedan dess.
Inför mitt första besök hade jag vad som kan liknas med en panikkänsla. Jag ville gråta och helst bara fortsätta förbi när jag körde in på Sockerbruksgatan. Det är jag dock lite för snål för, nu när jag faktiskt hade köpt tio träningsgånger måste jag ju bita ihop och i alla fall använda upp dem.
Sagt och gjort. Jag gick ur bilen, in i huset, upp för trapporna, in på Friskis, ställde ifrån mig mina skor. Och nu. Ny incheckningsmetod, jag har ingen aning om vad jag ska göra. Tack och lov är jag utrustad med mål i munnen så jag frågade i receptionen, fick hjälp, checkade in, hittade omklädningsrummet. Men nu, var ligger salen där mitt pass skulle vara? In på appen, hittade vilken sal, gick ut i korridoren och där låg salen.
Väl där inne hittade jag en plats långt bak, tittade på vad de andra hade tagit fram för träningsredskap och letade upp det jag behövde. Puh! Nu var det värsta gjort, nu var det “bara” träningen kvar.
Vad vill jag ha sagt med det här? Jo, att för många människor är kyrkan den där okända, nya miljön.
Vi inbjuder, vi tycker att vi har så gott som slipat bort trösklarna för det ska vara så enkelt för människor att komma in men det är inte enkelt när man inte är van.
Vi som är hemma i miljön vet att det inte spelar någon roll vad man har på sig, hur man ser ut, om man inte vet var kyrkkaffet serveras, om man står eller sitter när vi sjunger psalmer, hur man gör vid ljusbäraren o.s.v. men det vet inte den som inte varit i kyrkan förut.
Att kliva in i en ny miljö med en massa okända människor är svårt för många. På en digital Alphaintroduktion som jag var på nyligen sa man att en person behöver bli inbjuden i snitt sju gånger för att den till slut ska våga ta steget och komma. Jag tänker att det kräver uthållighet och tålamod från oss som bjuder in. I Kolosserbrevet 4:2-6 står det: Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus – det är för den jag är fängslad – och göra den känd och tala som jag bör. Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.
Så det bästa vi kan göra är att kliva ut ur kyrkan, skapa relationer med människor, berätta om Jesus, bjud in dem, igen och igen, be ihärdigt och tänk på att det är Gud som gör verket men vi behövs som hans redskap. Kanske är det du som ska ta någon i handen och följa med den personen in i kyrkan för det är mycket lättare att ta steget om man har sällskap.
Gud välsigne dig!