För ett par veckor sedan var jag på en konferens för anställda i Equmeniakyrkan. Temat på konferensen var “Tillsammans bygger vi kyrka” och vi samlades till gudstjänster, föreläsningar, seminarier och samtal. På konferensens avslutningsgudstjänst skickade vår biträdande kyrkoledare Niklas Piensoho med en hälsning, en hälsning som inte var enbart till oss som var där utan till alla de församlingar vi representerade.
Hälsningen är från Jesaja 43:18-21 och lyder så här:
Men glöm det som förut var, tänk inte på det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte? Jag gör en väg genom öknen, stigar i ödemarken. Vilda djur, schakal och struts, skall prisa mig, för att jag frambringar vatten i öknen, floder i ödemarken, så att mitt folk, det utvalda, får dricka, det folk som jag har skapat åt mig. De skall sjunga mitt lov.
En levande församling förändras, människor kommer till och lämnar av olika anledningar och vi behöver jobba på att vara relevanta för människor vi möter i just den tid vi lever i. Vi står återigen inför förändringar då stora delar av vår styrelse byts ut och vi upplever hur nya människor söker sig till vår gemenskap. Jag vill bara uppmuntra oss alla att omfamna de förändringar som har skett och kommer att ske för det som inte förändras är Jesus, vårt centrum.
Missionskyrkan i Lidköping är en del i Guds rike och Jesus vill leda vår församling på rätta vägar. Om vi ska bygga kyrka tillsammans behöver vi tillåta varandra att ta plats och blomma ut med de gåvor Gud har gett var och en av oss. Ibland känns det motigt, kanske som en öken, men Jesus finns med och vill göra något nytt och leda oss på rätta vägar och fylla oss med sitt levande vatten. Om vi låter honom att göra det kommer vi får jubla tillsammans och kan fortsätta att sjunga hans lov på Esplanaden 3 i många år till.
//Tina Hjortlinger