Vem är Jesus? Det har jag funderat på väldigt mycket senaste veckan. Jag vet en hel del om hans liv, det går att läsa om honom. Jesu underverk, undervisning, liv, död, uppståndelse, hans helighet, hans oändligt stora nåd och villkorslösa kärlek – allt står skrivet. Men vem är han nu? Vem är han för mig? Det har snurrat i mina tankar i en vecka.
Jag kom hem en kväll och ställde frågan där vid brasan “vem är Jesus?”
Jag fick ett väldigt fint svar från min broder i Kristus, som jag ville dela vidare!
Liknelsen om bergsklättring: Livet är som att försöka klättra uppför ett berg och Jesus är vår sele. Ibland går det lätt att klättra, fina utsikter, bra grepp – som det kan vara med livet – men ibland är det riktigt brant och jobbigt, med ett slarvigt grepp kan du tappa fästet och falla. Då är du väldigt tacksam för selen som håller dig uppe, så att du inte behöver falla till din död! Eller hur?
Då handlar det inte om dina egna prestationer i livets bergsklättring. I stället handlar det om nåden att få ha Jesus som sin sele – den som håller dig fast och ger trygghet. Men tryggheten finns inte bara i att läsa om Jesus. Det är lite som när en klätterinstruktör förklarar hur man använder en sele. Att höra instruktionerna är bara första steget. Nästa steg är att faktiskt ta på sig selen. På samma sätt behöver Jesus inte bara vara någon vi hör talas om, utan någon vi har nära oss. En klättersele sitter tätt runt midjan och följer dig hela vägen uppför berget. Så kan också Jesus vara nära oss – en trygghet som bär genom livets klättring.
En karbinhake används för att koppla fast bärselen och repet till berget. Den lilla metallbiten blir en avgörande länk som gör att klättraren sitter fast i något stabilt. Utan den skulle kopplingen inte fungera. På ett liknande sätt är Jesus Länken mellan människan och Gud. Jesus skapar en förbindelse som annars inte skulle finnas. Precis som karbinhaken kopplar klättraren till säkerheten i berget, kopplar Jesus människan till Gud.
Så det är gott att vara nära Jesus och lita på honom. Psaltaren 94:18-19 När jag säger “min fot vacklar”, då är din nåd mitt stöd, HERRE. När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ.
//Linda