En förmån jag har som pastor är att få skriva och hålla griftetal, alltså ett tal som hålls i en begravningsgudstjänst. Det kanske låter konstigt att skriva förmån men för mig är det så.
Att genom det de anhöriga berättar om sin kära få skriva ett tal som genomsyrar vem personen var blandat med hopp, tröst och ljus gör att jag blir påmind om den gåva livet är, om Guds omsorg och om evighetshoppet.
Det finns ett bibelord jag ofta återkommer till när jag förbereder ett griftetal, det är hämtat från Romarbrevet 8:38-39 och lyder så här:
“Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.”
Den som är “viss” här är Paulus och han skriver orden efter att han har resonerat om hur vi människor kämpar för att leva efter Guds vilja och hur köttet och anden ofta jobbar mot varandra i oss. Hela resonemanget mynnar ut i orden i vers 38-39, att ingen eller inget kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus.
Det innebär att vi som lever kvar på jorden är kvar i Guds kärlek vilka omständigheter vi än befinner oss i och hur vi än mår. Dessutom kan vi vara förvissade om att de som har dött lever kvar i samma kärlek eftersom inte heller döden ändrar på den saken. I den kärleken får vi förenas med alla, både i både himlen och på jorden.
Sorgen och smärtan finns kvar när någon vi älskar lämnar den här sidan livet men orden från Paulus kan hjälpa oss att tänka att vi får mötas igen. Till helgen kommer det brinna många ljus på våra kyrkogårdar och kanske tänder du ljus för någon du älskar, tänk då att ni står i samma kärleksfulla famn och inget kan skilja er från den.
Gud välsigne dig!
Tina Hjortlinger