Bibeln är full av berättelser om människor vars liv går upp och ner. Människor som jublar av tacksamhet men som också kämpar med livet, som känner både glädje och ångest, som ropar till Gud. Förtröstan och förtvivlan sida vid sida. Kanske känner du igen dig? Kanske är det just så att vara människa, att livet går upp och ner. De allra flesta av oss kan nog, i någon mening, känna igen oss i det.
För mig är Jesus en trygg person som har valt att sätta min tillit till oavsett livets omständigheter. Det händer absolut att jag tvivlar på Guds kapacitet. Men det finns också en stark tillit som har fått gro och växa sig djupare under många års livsvandring med Herren där han har visat att det går att bygga sitt liv på honom. Och för mig är det ganska befriande att mitt liv trots allt inte handlar främst om mig och min kapacitet. Utan att det faktiskt handlar om honom som jag väljer att sätta min tillit till. Universums skapare, vår älskade Gud och fader som aldrig lämnar vår sida oavsett vad vi har gjort eller hur livets omständigheter ser ut. Är inte det fantastiskt?!
Även Bibeln, som är Guds ord, berättar om det. Gång på gång räddar Gud sitt folk genom Gamla testamentet, han är trofast i svårigheterna och kommer med upprättelse till dem som kämpar. I Nya testamentet och evangelierna möter Jesus många människor som bär på tunga bördor och som i mötet med honom får helande både i sitt inre och i det yttre. Visste du att andra namn för den helige anden är bland annat fridsfurste, tröstare och vägledare. En psalm som har betytt mycket för mig är Psalm 23. Där nämns Herren som den gode herden, själens herde:
“Herren är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen.”
Livets olika säsonger kan skapa sår i oss och kanske har du liksom jag någon gång funderat på hur man gör för att bli mer hel som människa? Min övertygelse och erfarenhet är att det, tillsammans med Jesus och andra människors stöd, går att bli mer hel. De allra flesta gånger är det en process som sker under en längre tid. När vi väljer att lita på Jesus, släpper in honom i vårt inre och tar emot hans sanning om vilka vi är, att vi är älskade, så sker inre läkedom.
Vi behöver också trygga relationer runt omkring oss för att bli mer hela som människor. Det kan vara i form av samtalsstöd eller en vän vi känner oss trygga med.
Min önskan och längtan är att Guds församling ska vara ett sådant sammanhang. Människor som samlas runt Jesus och delar livet tillsammans, i en trygg och läkande miljö. Kanske kan du och jag vara med och bidra till att vår församling och de sammanhang vi finns i ännu mer får vara trygga platser där Jesus får utrymme att hela både inre och yttre sår. Där trygga relationer får prägla atmosfären.
Guds välsignelse över dina dagar,
Marielle Qvint, diakon