Vi är nu inne i en mörk period av året. Flera av oss på dessa nordligare breddgrader där vi lever våra liv, påverkas, blir trötta och kanske också nedstämda. I novembermörkret bär vi med oss vetskapen om att advent stundar om några veckor, att det blir lättare när hösten övergår i vinter då snön ändå lyser upp tillvaron och vi vet att det tids nog stundar en ny årstid. Ljuset kommer att återvända och det kommer en vår med spirande grönska när naturen och vi får ny energi och dagarna blir långa och ljusa. Ändå är det lätt att fastna i känslan av att detta “nu”, detta mörker som präglar en grå, fuktig novemberdag kommer att pågå för alltid och det man känner för är att dra en filt över sig och sova kvar i soffan tills det är över och ljuset är här igen (eller iallafall tills det blir advent och alla fönster lyses upp).
Ibland kan jag fungera på ett liknande sätt i min tro och hur jag uppfattar Guds närvaro i mitt liv och min vardag – att jag blir väldigt känslostyrd. Då gäller det att hålla fast vid erfarenheten och kunskapen om Gud som vi får genom Bibeln, att Han är den Han är (oavsett vad jag känner eller inte känner idag) och att Hans löften gäller alla, alltid, oavsett omständigheter.
I Johannes evangelium presenterar sig Jesus i sju “Jag är”-satser, i Joh 8:12-16a kan vi läsa om Jesus som världens ljus. Sedan talade Jesus till dem och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Fariseerna sade då: Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt. Jesus svarade: Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. Ni dömer på människovis. Jag dömer ingen. Om jag ändå dömer är min dom riktig …
Här finns beröringspunkter med en text från Jesaja, en text som vi som lever efter Jesu uppståndelse tolkar som en förutsägelse om Honom Men natten skall vika där ångest nu råder … Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram … Ty ett barn har oss fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.
Kom också ihåg att när de elva lärjungarna gick till det berg i Galileen dit Jesus hade sagt åt dem att gå efter uppståndelsen och de fick se honom där, var det några av dem som tvivlade. Då gick Jesus fram och talade till dem: Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.
Vi får ha riktningen mot Jesus, världens ljus, både i vårt tvivel, när omständigheterna är svåra och när novembermörkret omsluter oss. Han är den Han är och han står fast vid sitt ord. November kommer att övergå i adventstid, tids nog stundar en vår.
Camilla Nordström